Som jag genom Wahlbeck och KämnersRätten blifvit, icke allenast högeligen skadad, utan äfven i hög grad förnärmad till min personliga heder, helst Wahlbeck påstått snsvar å mig efter 60 Cap I Y: Missgerningsbalken, för hvilket jag å honom nu yrkar afbön och Kämpners Rätten, som sagdt är, dömt mig efter 25. samme balk, men Wahlbeek icke en gång för missfirmelse, ehuru han ibland annat sagt, att jag på ett försåtligt sätt lagt fartyget der det låg och att han behöfde undanrödja mitt listiga försåt m. m., och jag således funnit att skamslösheten emot mig icke haft någon gräns; så kan jag icke vidare undertrycka den enskildts tanke jag länge haft om detta mål, men ej velat vid Kämners-Rätten, af en ofortjen! ikonsamhet emot Wehlbeck, yttra, och denna tanke är den? alt jag icke kan finna den ringaste skillnad emellan det brott, att, som 1751 års förordui g säger, med uppsåt at! skada, bugga hål på fartyg så att det sjunker, då det ofta kan upptagas och blifva snart igen brukbart, och att sätta på fartyg så att skeppsbrott sker, eller att lössläppa ett fartyg och låta det vräka vind för våg, så att det slutligen blir skeppsbrutet, hvilket jag bevist att Gefion genom Jösgörirgen blifvit. Wahlbeck har gilfvit stridiga uppgifter bvarföre han lösgjort farlyget; ibland har ban sagt, att det skedde för det han trodde att det kunde sjunka; men när jag föreställt honom , att det ännu i denna stund icke sjunkit, så har ban sagt, att detsamma skulle hafva legat i vägen ; men när jag med hans egna vittnen visat att de: cke låg i vägen, så har hon, då jag siste .ättegånssdagen för tredje. gången frågade honom hvirföre han lösgjorde fa:tyget, dä det hvarken låg i vågen, eller kunde sjunka, eller var fästadt vid varfvets strand, elle: (åg på varfvets vatten, derpå ej kunnat sva: ra någonting, men blifvit bjelpt af den som hordt egenteligen fråga och ransaka honom: Herr Lagmanner Lychou, hvilken å den tilltalades vägnar tog till orda och sade: att han ej behöfde svara på denna fråga, förr än då han skulle skriftligen besvara min till Rätten ingifna skrift Så tillgick det fastän protocollet innehåller ett långt och vältaligt svar i denna anda, hvilket Wahlbeck sjelf skulle hafva gifvit. En sådan ransakning med en grof brottsling blef at Herr Lagman Lychou hållen, och visa protocollerne att han blott frågade Wahlbeck en enda obetydlig fråga: hvart Åman tagit vägen, och att Herr Lychou ej frågat vittnena det allraringaste, När åter Wahlbeck ku-sde förmås att å nyo infinna sig hos Rätten, så hade han, genom den betydliga tid att svara på frågan bonom lemnades, påhittat den osanningen att fartyget emottogs ej och lossades derföre från varfvets grannskap, att Wahlbeck misstrott mig att ej kunna betala reparations-kostnaden, bvilket yttrande ock troget fått en plats i Utslaget. Men ehuru mina omständigheter visanslagen ganam dan nmnutta iac sstadkammit.