bör bibehållas. — Att Rector ombytes, anser äfven jag vara ganska rigtigt; men jag skulle blott i underdånighet vilja, alt Consistorium bade fri valrätt, i stället för att Rectoratet nu går i en bestämd tur. Mången kan nemligen vara en bra Professor, och likväl alldeles icke duga till Rector. På 143:dje sidan yttrar Comitden sig på följande sätt: Att den Academiska Disciphlinen i hela dess vid dbör vårdus af Rector och den Academiska Senaten, syves af sig sjelf klart, och har, så vidt ComitdenZkänner, aldrig af någon blifvit bestridt.? — Detta beror på den utsträckning man gifver begreppet: Academisk Diseiplins Om dermed blott förstodes Disciplina litteraria, så skulle jag ej tveka att ifven 1 underdånvighet gilla Comitdens äsigt. Men då jag finner Comiteen utsträcka denna makt till de Studerandes alla borgerliga förhällanden 3; så nödgas jag i underdånvighet alldeles bestrida denna borgerliga Diseiplin eller rättare Polismakts öfverlemnande åt Recor och den Academiska Senaten. Skälen för letta mitt bestridande skola nedanför i underlånighet antydas, vid granskningen af den så sallade Academiska Jurisdiectionen. Angående den Academiska Jurisdictionen, nedger Comiten, sid. 147, att den skulle i n Hufvudstad kunna umbäras, emedan en sådan Stads folkvikbet gör det angeläget, att så mycket möj igt är concentrera hela dess Styrelse, — Men då det i en större stad är ingeliget att concentrera Styrelsen; så skulle let på sin höjd kunna vara öfverflödigt i en nindre; men rent af skadligt tyckes det alIrig kunna blifva. Såsom skäl för den Academiska Jurisdictioens bibehållande, anför Comiten, sid. 147, tt, den åt den Academiska Senaten uppdragna Disciplinsmagten kan bättre och fullkomligare utöfvas, då den tillika är fcrenad med den egentliga Juridiska Domsrätten. — Ten om alla borgerliga och rent Juridiska nål afskildes ifrån den Academiska Disciplinnagten, och denna inskränktes till blott ett lags Disciplina Itteraria, eller den disciplin, om rör Lärarnes och de Studerandes ömsesiiga och inbördes förhållanden till hvarandra, afseende på sjelfva Undervisningsverket, eler med andra ord: i deras egenskap af Läare och Studerande; så förfölle den Acadeniska Jurisdictiopen af sig sjelf. Och derienom skulle den Academiska Senatens litteräa disciplin-wmagt, hvilken bör verka mer geom ett moraliskt inflytande, än genom rätghet att tillämpa physiska straff, belt visst inna i styrka och blifva af de Studerande rer vördad, då Lararne sluppe aft på Dosaresätet äventyra det anseende de förvärfat i Catåedern. Man kan nemligen icke beära, att Åcademiska Lörare skola förstå Lnagpp oes ks NE — få AY oo a , nt