bör bibehållas. — Att Rector ombytes, anser
äfven jag vara ganska rigtigt; men jag skulle
blott i underdånighet vilja, alt Consistorium
bade fri valrätt, i stället för att Rectoratet
nu går i en bestämd tur. Mången kan nem-
ligen vara en bra Professor, och likväl all-
deles icke duga till Rector.
På 143:dje sidan yttrar Comitden sig på föl-
jande sätt: Att den Academiska Disciphlinen
i hela dess vid dbör vårdus af Rector och den
Academiska Senaten, syves af sig sjelf klart,
och har, så vidt ComitdenZkänner, aldrig af
någon blifvit bestridt.? — Detta beror på den
utsträckning man gifver begreppet: Acade-
misk Diseiplins Om dermed blott förstodes
Disciplina litteraria, så skulle jag ej tveka att
ifven 1 underdånvighet gilla Comitdens äsigt.
Men då jag finner Comiteen utsträcka denna
makt till de Studerandes alla borgerliga för-
hällanden 3; så nödgas jag i underdånvighet all-
deles bestrida denna borgerliga Diseiplin -
eller rättare Polismakts öfverlemnande åt Rec-
or och den Academiska Senaten. Skälen för
letta mitt bestridande skola nedanför i under-
lånighet antydas, vid granskningen af den så
sallade Academiska Jurisdiectionen.
Angående den Academiska Jurisdictionen,
nedger Comiten, sid. 147, att den skulle i
n Hufvudstad kunna umbäras, emedan en
sådan Stads folkvikbet gör det angeläget, att
så mycket möj igt är concentrera hela dess
Styrelse, — Men då det i en större stad är
ingeliget att concentrera Styrelsen; så skulle
let på sin höjd kunna vara öfverflödigt i en
nindre; men rent af skadligt tyckes det al-
Irig kunna blifva.
Såsom skäl för den Academiska Jurisdictio-
ens bibehållande, anför Comiten, sid. 147,
tt, den åt den Academiska Senaten upp-
dragna Disciplinsmagten kan bättre och full-
komligare utöfvas, då den tillika är fcrenad
med den egentliga Juridiska Domsrätten. —
Ten om alla borgerliga och rent Juridiska
nål afskildes ifrån den Academiska Disciplin-
nagten, och denna inskränktes till blott ett
lags Disciplina Itteraria, eller den disciplin,
om rör Lärarnes och de Studerandes ömsesi-
iga och inbördes förhållanden till hvarandra,
afseende på sjelfva Undervisningsverket, el-
er med andra ord: i deras egenskap af Lä-
are och Studerande; så förfölle den Acade-
niska Jurisdictiopen af sig sjelf. Och deri-
enom skulle den Academiska Senatens litterä-
a disciplin-wmagt, hvilken bör verka mer ge-
om ett moraliskt inflytande, än genom rät-
ghet att tillämpa physiska straff, belt visst
inna i styrka och blifva af de Studerande
rer vördad, då Lararne sluppe aft på Do-
saresätet äventyra det anseende de förvärf-
at i Catåedern. Man kan nemligen icke be-
ära, att Åcademiska Lörare skola förstå Lnag-
pp oes ks NE — få AY oo a , nt