åt en rik arftagerska som skall rädd la familje:
från ruin. I andra afde Iningen af stycket är
suenen förflystad till bröllopsgården, på fäst-
öns gods i Ryssland. Yelva ankommer dit
fattig och tiggande; men igenkänner bär ett
porträtt, och bela minnet af hennes barndonv
återkommer. Hon uptäckes slutligen vara
dotter af en Rysk Grefve, som förlorat henne
under krigsoroligheterna på detta ställe. Un-
der tiden har den förre fästmannen fattat.
misstarkar att en Ryss, hans fastmös kusin,
velat förföra Y:tva, och utmanar honom: ett
skolt lossas, och Yelva, som hört utmaningen,
återfår 1 förvskräckelsen målet, i det hon ropar
sin ånnu älskade Alfieds amn. Duellen har
dock Iveh ligtvisaflupit väl, och allt slutas till det
bästa med elt dubbelt gifter mål mellan Afred
och Yelva, samt Ryssen och den uega bruden.
Läsaren finner af denna tem ger O-
sammanhängande intrig, at stycket icke är
beräknadt på en mycket lång lifstid på reper-
tonen. Fru Fröslind, som I den stumma rolen
bor tillfälle att utveckla bela lifligheten af sin
rörliga och uttrycksfulla mimik, gör den ewed-
lestid s så underbållarde som ett stycke kan
vara der hufvudrollen är stum, Vi finna oss
af Stockholms Pasten i dag förekomne uti
den anmärkningen, att man från det Fransyska
origivalet bibehållit att låta en kossak upp-
blanda sitt tal med bruten Fransyska, hvilket
gör en högst egen effekt.
— I slutet af nästa månad kommer Thea-
ter-Direktionen att fira icke sitt, utan den
Kongl. Theaterns guldbröllopp, om vi få ut-
tr ycka Oss i en så figurlig still Cora och A-
lenzo, det första skådespel som uppfördes på
Korg, Stora Theatern, kommer att åter upp-
tagas på den femtionde. årsdagen.
Det förmodas att en serskild Prolog för
åetta tillfälle kommer att uppföras, bvartill
en erforderlig qvantitet snille och smak? är
reqvirerad från Svenska Akademien, Akade-
mien har med nöje emottagit denna beställ--
Bing, ämpvad att höja glansen af en minnes-
fest för dev Svei.ska Scenens och dep Sven-
sba Akademiens :emevsamme stiftare.
Det enda vilikor som Akademien dervid få-
siat, är dess vanliga förbehåll att behandlin-
ger inskränkes till det alfvarsamma. Ty
Akademien tå! aldrig narri.
För några dagar sedan nämnde vi att de.
tä firick a ch ollon IRI FOR Pe 3 Dass af her ec