Er. or. SS EE
VID THILDAS GRAF.
På blomsterstigen fann du lifvets gräns,
Så nära dock, der första törnet käns;
En dufva sönk ej ned på nakna heden,
Hon svingar snällt sig öfver den till Eden.
Din Gud du dyrkade af kärlek blott;
Monn tro din bön för när havs hjerta gått,
Att ban dig fann för mycket fjerran borta,
Och ville vägen till sin famn förkorta?
Men hvarför lemna då i hjertan qvar
De soiger, som du sjelf ej smakat har?
Hvi sänks en skymning kring det fordna tjellet,
Der du var bärn och lifvets lust på stället?
Hyi reser nu. din alldra bästa vän,
Din pappa sorgsen bort och hem igen?
Ack! När han far och när hån kommer åter,
Han saknar Thilda och hans öga gråter.
Och hon som tog digi ett vänligt sköt, - :
Åt hvilken du din första blomma bröt,
Hur tårfullt ögat och har bleknaåd kinden!
Hon sörjer plantans fåll för nordanvinden.
Och Systervännen, hvilkens hand du drog
till bjertat. hårdt, den stund dig. E4geln tog,
Hvi mörkna äövgens rosor nu för henoe?
Hon plockar ensam — förr de voro tvänne.
Ja, oss blef öknens Tånga väg bestämd;
En molnstod är vår visare bevämnd:
E blixt och dunder vi förnimma Herrån,
Och se en skymt af Jordans stränder fjerran
Dock skola vi en afton hinna dit,
Där sörjda vännen vandrar: silkeshvit
Med Krans och Krona ibland Lambets brudar,
Och oskuldsljuf. den helga stämnran ljudar.
Men när din saknad gör oss natten lång,
Gack ut bland himlens stjernor någon gång.
Och blicka genom fönstret till vårt läge.,
Och säg, hur snart du ossi famnen äger,
S. I, Iedborn,
—
VARNING EMOT UTFLYTTNINGAR
TILL RYSSLAND.
Under denna titel förekommer, i andra Juni-
häftet sid. 463 af Dinglers Polytechniska
Journal, följande uppsats, hvilken rekommen-
3
Dr FI rAKmm ÄnnI Lan naA rr ALRA AA