1. On sadan utgångspunkt bör väljas, att
ämnet derifrån kan steg för steg utvecklas,
Jutan all nagonstädes behöfva omnämna någon-
ting väsenduigt, som först längre fram sjelf
förekommer ull förklaring, Sålunda skulle
jag vilja, att t. ex. en Lärobok i Christendo-
men började med en blick på Verlden och Na-
turen; derifrån öfverginge till Verldens upp-
komst eller Skapelsen; hvilka egenskaper Sta-
paren måste ega; hvad Han fordrar af men-
niskan; huru bon förlorat förmågan att upp-
fylla dessa fordringar; och slutligen hvad me-
del blifvit henne beredde till Salighet.
2. fadelninzgarne böra vara strängt Logiska,
och alla begrepp bestämmas med yttersta nog-
granhet. Det är med en bok likasom med en:
stor Stad. Ju rakare Stadens gator äro, och
ju fullkomligare de skära hvarandra utt räta
vinklar, desto lättare är det för fremlingen
att orientera sig och lära sig hitta dit han
vill. Och hvad gatorne äro i Staden, det
äro indelsingarne i Boken.
3. Framställningen bör häldst vara Apho-
ristisk, så alt Läsaren må förnimma, att han
med hvar sats gör etl nylt steg rakt fram emot
målet Jas;kan sålunda för min det icke gilla den
så kallade Catechetiska methoden, eller fram-
ställningen i frågor och svar. Ty dels blir
föredraget långsläpigt derigenom, at: samma
sak måste mer celler mindre förekomma både
i frågan och svaret: dels blir tankegången allt
för mycket afbruten, slingrig och vacklande,
genom nödvändigheten att ofta upplösa den
enklaste sak uti flere frågor: dels skulle för
söket att undvika nyssnämade olägenhet med-
föra, såsom man vauligen ser, det felet, att
det svaras på vida mer, än som blifvit frå-
gadt: och dels slutligen att denna methad läm
par sig allt för mycket till utanläsniong, för
att göra saken rätt fattlig af förståndet, och
vänjer Lärjungen att i den uppgifna satsen
icke se svar på mer än en enda bestämd fråga,
då han deremot eljest skolat batrakta den från
flera sidor, och finna svar på mångfallliga
olika frågor.
4. Föredraget bör vara enkelt och klart,
samt alla konstord valdsefter Språkets anda
så all de utan förvisle!se bestämdt uttryckas
hvad de skotta beteckua. De som tro, att
man bör skrilfva barasligt och enfaldist, tör
alt göra sig förståd af barn och enfaldigt folk,
misslaga sig: helt visst högeligen. Jag har
älminstone vid mina föreläsningar för Bar
morske-Lärlinaar alltid funnit, att äfvea
enfaldigaste kunna lättare uppfatta ämneanr,
saruma mån dessa äro systematiskt och strin
LogissE uppställde, samt med vetenskaplig
noggrannhet uttryckte.
Beträffande sjelfva undervisningen, an:er
jag, säsom ofvanför blifvit i underdånighet
antydt, ingenting, som skall fattas af förståg-
det, böra få läsas utantill. Dist vågar jag i
underdånighet tro det vara, att Läraren upp-
läser ett stycke ur Läroboken, samt dervid
fäster Lärjungarnes uppmärksamhet på allt,
som kan vara anmärkoingsvärdt, förklarar sa
ken: ännw ytterligare, och upplyser den eflet