koniska Arigs-AvtUklarne,
Kongl, Slotts-Rätten har, såsom vi vedan-
före nämna, upphbält verkan ef alla de vitt-
nen som varit för oss, genom den anmärk-
ning att de möjligen sett miste. Men existe-
rar icke samina möjlighet äfven för de vilt-
nen som varit emot oss? Kunna icke bri-
stande uppmärksamhet, synvilla, rusighet,.
och äfven fruktan för Förmäns hotelser, ver-
ka på Kärandens vittnen, likasom på Sva-
randernes? Att det icke gifves någon juri
disk bevisning — ej ens egen bekännelse —
som är absolut viss — torde vara för alla
bekant.
Modins , Fagergrens, åbergs, Edmans och
Lindgrens viltnesmål, som enstämmigt inne-
hålla att vi icke slogo eller knuffade Patrul-
len, understödjas ytterligare at Scherströms
berättelse, som, ehuru mindre fullständig
och bestämd än de föras, likväl är mera för
än emot oss. Tilloch med Corporalen Borgs
berättelse bidrager att bestyrka deras upp-
gifter, så vidt de fria mig, Frankenfeldt, Borg
har nemligen ej kunnat berätta, att jag slog
eller knuffade någon af patrullkarlarne; oci
hvem kan föreståalla sig att sådana våldsam-
heter, som slag på kaskar och i ansigten,
samt knuffar till höger och venster, skulle,
om de verkligen utdelats, hafva varit osyn-
liga för sjelfva Patrullens anförare? —
Man har anmärkt att de vittnesmål, som
ländt till vårt friande, ehuru fullständiga och
rediga, likväl äro af negativ natur, och der-
före mindre giltiga än de positiva berättelser
som äro emot oss. Man kan dock knapt tro
att en så enfaldig åsigt haft något inflytande
på Kongl. Slotts -Rättens Utslag. Det är väl
onekligt att Juristerne stundom använda den
gamla regeln: att negativ bevisning är krafi-
lös; men likaså visst är det, att samma re-
gel alltid åttöljes af det förbehållet: om icke
begränsad till tid och rum? (nisi loco et tem-
ore circumscripta). Om ett vittne blott ?i
allmänhet intygar att man icke gjort något
0. S. v., så är hela dess berättelse en nullitet;
— men om vittnet bestämmer sin uppgift till
tid och rum, och tager på sin ed attensyn-
bar bandling icke skett på ett bestämdt stäl-
le, under en bestämd tid — så är berät-
telsen af positiv natur, och fullt så giltig som
hvarje annan besvuren uppgift. Om de vitt-
nen, som värjt oss, blott (såsom t. ex. Gel-
haar) yttrat, att de ej sågo huruvida Patrul-
len blef öfverfallen eller ej, — så hade deras
utsago visserligen varit utan verkan; men då
de nu bestämdt intygat, att de töljde hela
uppträdet med fullkomlig uppmärksamhet,
samt att de på nära håll sågo, och togo på
sin ed, att vi under dessa minuter icke öfver-
föllo någon patrull med hugg eller slag eller
knuffar, utan endast stretade emot, så måste
ett så beskaffadt intygande vara likaså bin-
dande och anses af lika positiv natur som
hvarje annat.
Ett sådant begrepp om negativ bevisning
är antagen i andra länders lagskipning; och
det bör väl icke lyckas att här i Sverige gö-