BR Fr a Tr Ant nn
ledning förefinnes till förhoppningar eller miss-
nöje — eller då Suveränerne gjort allt för
upprätthållandet af sina tbroner, men deras
undersåter intel — eller då Evgland och Eu-
ropa måste tacka de adelsinnade furstar, som
öivergäfvo alliansen med Bonaparte, och med
törakt besvarade hans anbud om vävskap och
närmase iörbindelse; icke heller inträffar nu
en sådan händelse, som då ett folk följde sin
Suveräns efterdöme och underkastade sig ett
fränmande ok, Det är ickei Italien; Portugal
eller. Spavicn, som friheten nuärifaia —
det är i Tyskland, frihetens fosterbygd,— i
Tyskland, hvilket man gifvit de mest lysan-
de löften — i Tyskland, hvars folk dess fui-
star ha att tacka för sina throner, Europa
för Ireden och Euzland för sin ära.
Men då dessa äro husets känslor i afsee: de
på Förbundsdagens åtgärder, är det då, fro
gar man, klokt att blanda sig dei? (Hör,
hör!) Vi kanna icke betrakta England så-
som en stat, hvilken här icke haft något att
skaffa med alla dessa åtgärder. Det är genom
serskilta omständigheter försatt i den brelägen-
het, att om det icke uppträder i denna sak ,
så måsle det anses hafva tagit de Tyska Su-
veränernas parti, Det är bekant att en af de
olyckor sum åtföljde den nuvarande dynasu-
ens annars tyckhkiga uppstigande på Brittiska
thronen, var alt Georg I förblef Kurfuarste af
Hasnpover. Det går väl an att säga, att Hanno-
ver och Eneland äro två särskilta stater, men
det år:i sjelfva verket icke så Den politik
som föijes af. Kounuogen af Hannover måste,
S
utan starka skäl för motsatsen, anses som
Engelska Koaungens. Allt det moraliska inp-
flytande, som uppkommer af den förmodan
att den individ, som står i spetsen för denna
regering, medverkar till förbandsdagens för-
tryck, är nu i fall verksamhet, oaktadt allt
motstånd al folket, . Denna omständighet bor-
de, äfver om den vore den enda, för alla
händelser: påkalla en opinionsyttring af huset,
Men Om någonting finnes, som nä mare äv
sllt avnat rör Englands intressen, så är det
Tysklands öde. Förena detta lavrd under en
sad regering, och det är på en gång en ty-
et på Tä ankrike mot dess tlörstorunde och på
Rysslands äregirighet, Lemnadt i sitt nuva-
ande skicka äter, är det ett medel 1 den
nes händer och ett rof för den andra. Det
zarala väldet utgjorde en fast och stor kropp
— ständigt skakad och aldrig verksam; det
:amlade i stycken vid första stöt.. Och just
ferföre att det saknade en enig nationalkän-
slag alt det icke innehöll en nation, utan
vänne armder. Detta system gick till undet-
sång — och an arbeta Preussen och Österr.-
se, ufter VWieuertraktaten, på dess återstäl-
ande. Var det Österrikes härar, — var det
Ppenassens härar, som drefvo den Franska in-
fAsoners Hood tillbaka? Österrikes kloke ut-
sanare kade icke någonsin framgång — Picus-
iska ehevaseriet krossades på en enda dag.
Hen när Tysklands armäörr voro slagna, då
este sig dess folk — då började det samlas
förhand otiftaa
vel fre naA cs — ot t wvorkiat