Om Svenska undervisningsverket i anledning af den stora Comittgens: betänkande; af Professor P. G. Cederschjöld. (Forts. fr. Lördagsbladet.) Den stora massan af folket har nästan alltid och allestädes hlifvit tvingad och tryckt af några få magtegande, som tillhört än en klass, än en annan. Sälunda hafva dessa magtegande kunnat utgöra antingen en Börds-aristocrati, elle ren Prest-aristocrati, eller en Rikedomsaristocrati, eller en Militär-aristokrati, eller en civilecembetsmanna-aristokrati. Men alla des:a Aristocratier skwule icke kunna bibehålla sig och göra sig gällande, utan genom en viss öfverlägsenhet i upplysning. Upplysnings-aristocratien är derföre grundvalen för alla de öfriga, och följaktligen den farligaste af alla. De öfriga Aristocratierna äro uppenbara, och kunna af de förtryckte igenkännas, samt till större delen tillintetgöras genom Religions reformationer och politiska Revolutioner: men upplysnings-aristocratien är lika så osynlig, som sjelfva det tänkande väsendet; och kan af de förtryckta så mycket mindre igenkannas, som det alltid fordras en betydlig grad af upplysning, för att inse sin egen brist på upplysning. Jag vet alltförväl, att en allmän jemlikhet i förmögenhet och i upplysning icke är möjlig: och att således Rikedomsoch Upplysningsaristocrati icke kunna alldeles förekommas. Detta skulle, äfven om det vore möjligt, icke ens vara nyttigt. Ju större förmögenhet någon har genom sin omtanka och sitt arbete samlat på redligt sätt, desto mer mån bör han vara om samhällsordningens vidmakthållande; och ji samma : förhållande berättigad till inflytande derpå. Och att den upplystare leder den mindre upplyste, samt har ett större inflytande på samhällets allmänna angelägenheter), är billigt och nödvändigt. Men den upplystares makt och inflytande får blott icke urarta till förtryck. För att sålunda kunna inom sina tillbörliga gränser inskränka Upplysnings-aristoeratien, samt i och med detsamma säkrast qväsa alla de öfriga och göra dem oskadliga, fordras, icke att minska upplysningen hos de folkklasser, som deraf redan blifvit delaktiga: utan blott att sprida den till den stora massan. Men dervid möta helt visst stora svårigheter. Ty på ena sidan lära de fleste maktegande icke gerna vilja befordra, utan tilläfventyrs tvärtom efter yttersta förmåga söka förhindra den stora folk massans allmänaa upplysning, helst genom dess upplysning deras egen makt skulle i samma mån förminskas;, och på den andra sidan har den oupplysta folkmassan icke nog förstånd att rätt inse sitt behof af emancipalion, och att göra sina anspråk derpå gallande. Jag vågar likväl tro, att hinderia för denna emancipation äro hos oss mindre, än i de ilesta andra Länder, Och jag vågar i underdånighet honnas. att EbErs MAT, som så