SK
deras broder.
:o Christoffer Columbus och hans biogra-
phu., Hjelten och berättelsen äro lika odöd-
Liga.
Vår lysande Gäst, tre gånger välkommen
till sin födelsebyggd.
När de bifallsyttringar, hvarmed denna skål
emottogs, hade Stadnat, steg Mir Irving upp
mycket rörd. Han fästade sällskapets uppmärk-
samhet på sin ovana att tala ofientligt; men
ban skulle icke äga menskliga känslor om han
ieke uppmas ades derull af närvarande scen.
Efter förnyade bifallsyttringar, fortfor han, så
vidt man kan påminna sig, med följande ord:
Efter 17 års trånvaro finner jag mig om-
gifven af mina ungdomsvanner och af dem som
jag uti min barndom var van att betrakta
med vördnad — och åter af andra, som, ehu-
ru personligen okända för nig, jag Jikväl
igenkänner såsom söner till min fädernestads
patriarker. Det satt hvarpå jag här blifvit
emottagen af dem har gjort detta till det stol-
taste och lyckligaste ögonblick i min lefnad,
och ännu mera liivande blir det, emedan det
funnits ögonblick, då jig trott mig äga auled-
ning tvilla om mina landsmäns ynnest. Ryk-
ten och gissningar hafva valt mig (här syn-
tes Mir b ving mycket rörd) att min frånva-
ro försvagat deras vänskapliga känslor, att de
ansågo mig i milt hjerta aflsöndrad från milt
fäderneslaud. - Mina Herrar! jag var för
stolt att ingå i nigot försvar tör en så-
dav beskyllming, och icke heller skulle jag nu
hafva vidrört denna owständighet, såframt ic-
ke det varma och förbisdliga emottagunde jag
röut från alla håll sedan min landstigning,
och de öfvertygande bevis al aktning jag här
njutit, visal att mina misstankar håärutinnan
vo:o ogrundade — (här afbröts talaren ånyo
några ögovblick af bifalisrop och banudklapp-
ningar). — 1 sanning torde aldiig någon, etter
så lång från varo, hafva ätervävdt till sitt fäö-
derneslund uader lyckligare auspicier.
Å min sda fioner jag pu mycket olika e-
mot förr, men dessa olikheter ärv alla en följd
at hastiga förbättringar och tilltagande vål-
måga; till och med mina gamla vänver och
landsmän hafva synts mig endast ganska litet
förändrade genom tidens åverkan, ehuru det
måhände varit den gamla vävskapens hand-
slag och deras hjertliga välkommen, som
hivd;at mig från att märka något tecken at
tidens gnagande tand.
Hvad min fädernestad beträffar, har jag
från det ögonblick jag först landsteg sett tyd-
liga tecken till dess växande storhet. Knappt
hade vi upptäckt landet, förr än tusendetals
svgel af ullehanda slag framskymtade vid ho-
rizonten och med kosan riktad till eller från
et visst båll utmärkte att vi vore i granska-
pet af någon stor handelstad, När jag segla-
de uppför vårsköna vik, med hjertat svällande
a! gamla och angenäma minnen, förvånades
jag att se dess en gåvg vilda trakter lysande
af folkrika byar och kyrkotorn byggda i en
adel stil och en stad som tycktes utsträcka sig
öfver höjder, hvilka jag lemnat, uppfyllda al