Nallonerna sokt odelagga nvaranarda. Ac Mala?
inbördes krig, som blifvit förde för Religio-
rens skull, och genom hvilka på det aldria
grufveligaste sätt alla blods- och vänskaps-
band blifvit sönderslitne och hela menrigheter
utrotade: de mångfaldiga bål, på hvilka de
särskildta Sekterna bränt hvaraniras mest ut-
märkte och dygdigaste anhängare: och sjelfva
den Schavott, på hvilken Carl den 71:sta blef
af sina mest religions-nitliska undersåtare af-
dagatagen: — allt detta, säger jag, tyckes be-
visa, att religionen och de särskildta Sek-
ternas gemensamma urkund, som af alla bliv
vit lika anspråksfullt åberopad, icke kan gälla
såsom ett rättesnöre för menniskorna i deras
verldsliga förhållanden. Detta tyckes också
vår Religions Gudomlige Stiftare sjelf hafva
antydt genom sin påminnelse: att Hans rike
icke var af denna verlden
Sedan jag nu undersökt, huruvida Religio-
nen kunde i allmänhet tiena till rättesnöre
för menniskornas handlingar i verldsliga för-
hållanden, vill jag i underdånighet betrakta
det förmenta rättesnöret särskildt i afseende
på Staten i dess offentliga verksamhet, och
särskildt i afseende på de enskildta i deras
handlingar. samt slutligen särskildt såsom ge-
mensamt för båda.
Hvad Staten beträffar, med hvilket ord Co-
milden här tyckes mena Styrelsen eller Re-
geringen, så är ändamålet — med dess offent-
liga wverksamhet förnämligast att befrämja
Samhällets physiska och inoraliska förkofran,
och alt skydda det riot utländskt våld. Del
förra sker genom lagar och författningar: det
senare genom diplomatiska underhandlingar
och väpnad styrka. Men om Styrelsen icke
hade något annat rätte nöre för sin lagsifl-
ning, än endast Religionen; så blefve den
helt visst alltför föga lämpad efter tidens for-
dringar. Och ännu vida sämre skulle det gå
i politiskt afseende, om Styrelsen icke
ville följa något annat rättesnöre, än blott
Peligionen. När man för öfrigt besinnar, att
Relizionsnitet tvärtom ej sällan förledt Regeeter
till de förderfligaste företag t. ex. Ludvig XIV
att upphäfva det Nantiska förbundet: och att
samma nit icke hindrade Gustaf IV Adotph
att föra sitt Rike till branten af dess under-
gång; — så synes det ovädersägligt, att Reli-
gionen ieke är tjenlig till rättesnöre för Staten
i dess offentliga verksamhet,
För den ctuskilvte i dess handlingar kan
icke heller Religionen vara ett tillräckligt
rättesnöre: ty om han ej hade någon känne-
dom om landets lagar och författningar; så
skalv den grurdligaste Beligionskunskap icke
funna vä tan vid något enda af hans borger-
liga företag freda honom från faran att ådraga
sis åtal och staff, Och dagliga erfarenheten
tyckes visa, huru svårt menige man i allmän-
het bar att öfvertyga sig, det vissa lagbrott,
th CX. lurendiägeri och oloflig bränvinshbrän-
ning, äro stridande mot religionen. Få måtte
åtminstone de vara, som af religionen allena
kunna ledas till- medborgerlig dygd. Och
oo, ata får man icke se dem, som gora