Ia HI UTltette Förf. anför äfven i en not Konungens svar harå, hvars bufvudsakliga innehåll vi anse förtjena alt här ivtagas: Kongl. Maj:t, som med tilifredsställelse och ekänsla erfarit, huru som GConsistorier och Presterskap icke underlåta att, i hvad på dem ankommer, efter upplyste och christlige grunder betsämja och fullkomna barnaunudervisningen i riket (), hvarom den sammas tillstånd och framsteg i allmänhet för det närvarande vittnar (2 gör sig i nåder förvisad, att Biskopar och Consistorier med nit och uppmärksamhet så väl tillse, att församlingarnes skolanstalter vediibörligen handhalvas, som ock söka att enligt redan Öfre nådige töreskrifter vid dessa skolanstalter befrämja införandet af den till sina fördelar allmänt exkända VWVexelundervisningsmethoden, spemt att Konsol. Maj:t med afseende å hvad Presteståndet underdånigst yttrat och uppyst, icke funnit skäl i våder bifalla de af Rikets Ständer i forberörde afseeuden underdänighet föreslagne stadganden, utan endast i nåder förklarat sig med nvådigst välbehaz skola anse, att Presterskapet, särdeles de yugre deribland, låter sig angeläs vet vara, alt, der tillfälle g fves, senom in hämtad kännedom om berörde läromethod, förskella sig skicklighet, alt åfven åt denna slags undervisning konona vid deraf förefslliöde behof , egna behörig leaving och tillkyn, samt till densammas inlöande och användauvde vid folkundervisningen inom församlingarne verksamt bidraga. Förf, tillägger, alt dessa anförda han!lihgar icle äro goda tecken för framgången af det förslag han framställt. Han tror dock att Prestestå dets ofvannämnda tillstyrkan om atslag å Sundernas begäran hör upplysa regeringen om vigten af att icke tll Prestestindet remittera det sednare förslaget, Må hända skulle ståndet beklaga sig derötver, men förmodligen endast det diri serande PresterskaDe yngre presterne synas bättre förstå P et sin kallelse och deras bjertan klappa varmare för men klighetens sak. Ett lyckligt bevis baruppå är det tiliförene oerhörda lfactum, att på de sist förflutne 10 åren mer än etthundrade unga prester i vårt fädernesland offeniligen framträdt och ställt sig just såsom egentuige folklärare i spetsen för folkskotor, och delta redan utan dubbel tjenstårsberäkning.? Skriften slu!ar med: följande uppmaning till För!:s yvogre embtsbrödes Faren fort, J unsge D 2 på medbröder! med edert mödosamma arhete lör mensklighetens emancipatt n på er fäster fäderneslandet sina moderliga blickar. Er, stilla verksamhet skall sträcka sina följder genom seklerna, då makteas stojande aflan längesedan tystoat och spåren efier all lysande tlard äro utplånade, Det är ljus sets sak, som J förfäktev; det är för dest ädlaste af aila ordiska syftemål, som J åtagit er årslånga mödor. Er jugna stindiktighet visar ett ädlare mod, än det, som äsga NN at lysande utmärkelser, bloti par Ög ;oblick af Kftiden går ansträvgnintill. mötes. Väldiga makter stå emot edra Få FR oh att een Sa FA FY OD mn I nota så! c 2 Cl2 3 TULraAUDUuCc IUI skolorna mest faller i ögouen, är det besynnerliga påståendet, som fultkomligt öfverensstämmer med Presteståvdets och Consistoriernes åsigter, att allmogen uke behöfv:r någon annan bildning, än den, som scnom religionsundervisningen meddelas, och att staten icke SUL VIL UU TUITLUCUN IVP Stad ens ar pages derom dr ag för sorg genom några särskilda anstalter, emedan här redan innes ett oljentligt lärareständ i presterskaTill och med de kunskaper, som äro nödvändiga för att begagna presterskapets undervisving, bör folket skaffa sig sjelf. Men, frågar någon, huru skall detta tillgå? Jo, svarar Comitcen: Föräldrar eller 2, som i deras stad äro, böra hälst sjelfva bibringa barnen dessa förkunskaper, eller draga försorg om deras meddelande genom andra. Det medgifves att delta är en allmän pligt hos föräldrar: den föreskrvifves af sjelfva naturens bud, och det är äfven skäl att förmoda, det månsa föräldrar skulle uppfylla en så kär skyldighet, i fall de derti!l voro ski cklige. Mecn om de sjellve i sin barndom Iteke fått annan undervisning, an af sina föräldrar, hvilka lärt dem allt, hvad de kannat och i sån barndom fåt lära, hvilket vanligen och merendels icke är mer än en ofta felaktig innvaulisning och en lika beskaffar utapläsning af Catechese 203 hvad annat kunna de nu Ilefvande föräldiarna då gifva ät sina barn? Och skalt ej denna undervisning med hvarje generation blifva sämre? Med Qåvad rätt dömma då QComitcen , Prestestånudet och Gonsistorierna , endast på grund af ett antagande, såm i det praktiska endast förvandlar sig till en fras, den Svenska allmogen till ett sådant beständigt okunnighets tillstånd? Denna klass af medborgare erhåller ju stundom i granna tal namn af statens egentliga styrka 3; man prisar i svassande och poetiska floskler deras kärlek till friheten — deras manliga kvaft — deras rediizhet och trofasthet, deras rena seder; man liknar dem vid samhällsträdets rot, hvarutur ny näring och lifssaft strömmar genom stansmen ända till kronan, hvilken utan rotens friskhet snart skulle förvissna 3; när fråga vppstår att töuka med något alfvar på deras bildning, på deras delaktighet af civilisationens skönaste och genom sina påföljder tacksannnaste frukLer: då afspisas denna stora pluralitet af Svenska folket, denna kärna, förutan hvilken ala Comitder vore ett intet, och för hvars skull de måste anses vara till så vida nåzot samhälle skall finnas i högre mening — då afspisas den med upprepande atv en allmän -moralisk sats som varit känd från verlden begynnelse, men derföre icke leder ett steg närvave till målet!! Om det är sannt, att Svensk nu utgör Sveriges styrka — skal den höra att vara det derföre, all den får undervisning? Om den verkligen äger (e) a allinogen änväl uppen hättre de dygder, för hvilka man berömt den — förloras väl dessa derigenom, att äfven bonden genom en bältre bildning fär känna sitt värde, som menniska, och sina rättigueter och pligter som medhavngnara? oo TK Ola rmnmae Ar na ag ar I ställa Com mest tänk: till c föreft alt e VIS dan inträ lyckl större så kr: se rä orsak skjut Är di sådar uppt och sig if hans att b stor I bära och I så hi aktad som på h fanni penni aktni hände der fö icke fått r kunsk genhe äger att h atepp ler s som I stendt och d ligen af sit före värfvi rätta, af sin nlskon Petita nekar sot i uet d visnia mat lika af de äger I inealn akuan hn a