Ia HI UTltette
Förf. anför äfven i en not Konungens svar
harå, hvars bufvudsakliga innehåll vi anse
förtjena alt här ivtagas: Kongl. Maj:t, som
med tilifredsställelse och ekänsla erfarit, hu-
ru som GConsistorier och Presterskap icke un-
derlåta att, i hvad på dem ankommer, efter
upplyste och christlige grunder betsämja och
fullkomna barnaunudervisningen i riket (),
hvarom den sammas tillstånd och framsteg i
allmänhet för det närvarande vittnar (2 gör
sig i nåder förvisad, att Biskopar och Consi-
storier med nit och uppmärksamhet så väl
tillse, att församlingarnes skolanstalter vedii-
börligen handhalvas, som ock söka att enligt
redan Öfre nådige töreskrifter vid dessa skol-
anstalter befrämja införandet af den till sina
fördelar allmänt exkända VWVexelundervisnings-
methoden, spemt att Konsol. Maj:t med afseen-
de å hvad Presteståndet underdånigst yttrat
och uppyst, icke funnit skäl i våder bifalla
de af Rikets Ständer i forberörde afseeuden
underdänighet föreslagne stadganden, utan en-
dast i nåder förklarat sig med nvådigst välbe-
haz skola anse, att Presterskapet, särdeles de
yugre deribland, låter sig angeläs vet vara, alt,
der tillfälle g fves, senom in hämtad kännedom
om berörde läromethod, förskella sig skicklig-
het, alt åfven åt denna slags undervisning
konona vid deraf förefslliöde behof , egna be-
hörig leaving och tillkyn, samt till densam-
mas inlöande och användauvde vid folkunder-
visningen inom församlingarne verksamt bi-
draga. Förf, tillägger, alt dessa anförda han!-
lihgar icle äro goda tecken för framgången
af det förslag han framställt. Han tror dock
att Prestestå dets ofvannämnda tillstyrkan om
atslag å Sundernas begäran hör upplysa rege-
ringen om vigten af att icke tll Prestestindet
remittera det sednare förslaget, Må hända
skulle ståndet beklaga sig derötver, men för-
modligen endast det diri serande Presterska-
De yngre presterne synas bättre förstå
P et
sin kallelse och deras bjertan klappa varmare
för men klighetens sak. Ett lyckligt bevis
baruppå är det tiliförene oerhörda lfactum,
att på de sist förflutne 10 åren mer än ett-
hundrade unga prester i vårt fädernesland
offeniligen framträdt och ställt sig just så-
som egentuige folklärare i spetsen för folk-
skotor, och delta redan utan dubbel tjenstårs-
beräkning.?
Skriften slu!ar med: följande uppmaning till
För!:s yvogre embtsbrödes Faren fort, J unsge
D 2 på
medbröder! med edert mödosamma arhete lör
mensklighetens emancipatt n på er fäster fä-
derneslandet sina moderliga blickar. Er, stil-
la verksamhet skall sträcka sina följder genom
seklerna, då makteas stojande aflan längesedan
tystoat och spåren efier all lysande tlard äro
utplånade, Det är ljus sets sak, som J förfäk-
tev; det är för dest ädlaste af aila ordiska syf-
temål, som J åtagit er årslånga mödor. Er
jugna stindiktighet visar ett ädlare mod, än
det, som äsga NN at lysande utmärkelser, bloti
par Ög ;oblick af Kftiden går ansträvgnin-
till. mötes. Väldiga makter stå emot edra
Få FR oh att
een
Sa FA FY OD mn I nota så!
c
2 Cl2 3 TULraAUDUuCc IUI
skolorna mest faller i ögouen, är det besyn-
nerliga påståendet, som fultkomligt öfverens-
stämmer med Presteståvdets och Consistorier-
nes åsigter, att allmogen uke behöfv:r någon
annan bildning, än den, som scnom religions-
undervisningen meddelas, och att staten icke
SUL VIL UU TUITLUCUN IVP Stad
ens ar pages derom dr ag för sorg genom
några särskilda anstalter, emedan här redan
innes ett oljentligt lärareständ i presterska-
Till och med de kunskaper, som äro
nödvändiga för att begagna presterskapets un-
dervisving, bör folket skaffa sig sjelf. Men,
frågar någon, huru skall detta tillgå? Jo, sva-
rar Comitcen: Föräldrar eller 2, som i de-
ras stad äro, böra hälst sjelfva bibringa bar-
nen dessa förkunskaper, eller draga försorg om
deras meddelande genom andra. Det med-
gifves att delta är en allmän pligt hos föräld-
rar: den föreskrvifves af sjelfva naturens bud,
och det är äfven skäl att förmoda, det mån-
sa föräldrar skulle uppfylla en så kär skyl-
dighet, i fall de derti!l voro ski cklige. Mecn
om de sjellve i sin barndom Iteke fått annan
undervisning, an af sina föräldrar, hvilka lärt
dem allt, hvad de kannat och i sån barndom
fåt lära, hvilket vanligen och merendels icke
är mer än en ofta felaktig innvaulisning och
en lika beskaffar utapläsning af Catechese 203
hvad annat kunna de nu Ilefvande föräldiar-
na då gifva ät sina barn? Och skalt ej denna
undervisning med hvarje generation blifva
sämre? Med Qåvad rätt dömma då QComitcen ,
Prestestånudet och Gonsistorierna , endast på
grund af ett antagande, såm i det praktiska
endast förvandlar sig till en fras, den Svenska
allmogen till ett sådant beständigt okunnig-
hets tillstånd? Denna klass af medborgare er-
håller ju stundom i granna tal namn af statens
egentliga styrka 3; man prisar i svassande och
poetiska floskler deras kärlek till friheten —
deras manliga kvaft — deras rediizhet och
trofasthet, deras rena seder; man liknar
dem vid samhällsträdets rot, hvarutur ny nä-
ring och lifssaft strömmar genom stansmen än-
da till kronan, hvilken utan rotens friskhet
snart skulle förvissna 3; när fråga vppstår att
töuka med något alfvar på deras bildning, på
deras delaktighet af civilisationens skönaste
och genom sina påföljder tacksannnaste fruk-
Ler: då afspisas denna stora pluralitet af Sven-
ska folket, denna kärna, förutan hvilken ala
Comitder vore ett intet, och för hvars skull
de måste anses vara till så vida nåzot samhäl-
le skall finnas i högre mening — då afspisas
den med upprepande atv en allmän -mora-
lisk sats som varit känd från verlden begyn-
nelse, men derföre icke leder ett steg närva-
ve till målet!!
Om det är sannt, att Svensk
nu utgör Sveriges styrka — skal den
höra att vara det derföre, all den får
undervisning? Om den verkligen äger
(e)
a allinogen än-
väl upp-
en hättre
de dyg-
der, för hvilka man berömt den — förloras
väl dessa derigenom, att äfven bonden genom
en bältre bildning fär känna sitt värde, som
menniska, och sina rättigueter och pligter som
medhavngnara? oo TK Ola rmnmae Ar na ag ar
I
ställa
Com
mest
tänk:
till c
föreft
alt e
VIS
dan
inträ
lyckl
större
så kr:
se rä
orsak
skjut
Är di
sådar
uppt
och
sig if
hans
att b
stor I
bära
och I
så hi
aktad
som
på h
fanni
penni
aktni
hände
der fö
icke
fått r
kunsk
genhe
äger
att h
atepp
ler s
som I
stendt
och d
ligen
af sit
före
värfvi
rätta,
af sin
nlskon
Petita
nekar
sot i
uet d
visnia
mat
lika
af de
äger I
inealn
akuan
hn a