lycksökare, som utan kärlek för Lärareyiket
vårdslöst och med vedervilja sköta den tjenst,
de sökt utan anlag och fallenhet, blott i den
orena afsigt att begagna dess rättigheter sig
till godo i afseende på framtida befordran.
Allt detta, säger Förf. vidare, har också
jag en gång trolt; men det var, då jag in-
gen erfarenhet ägde. Nu efter 15 års be-
fattning med barnundervisning, tror han, att
alla Skolläraretjenoster böra vara öfvergångs-
tjenster och det på följande grunder.
?Enligt erfarenheten äro unga lärare mer-
endels dugligare, lifligare och raskare än de
gamle; gamla Skollärare hörande genom. sin
bildning till en förgången tid, låta merendels
den. nya tiden löpa sig förbi. De undervisa
ungdomen om åsigter och efter åsigter, som
voro gällande för ett helt sekel sedan, och
vilja icke veta af de förbättringar, de förenk-
lingar, eller, lät vara, blott förändringar som
ett yngre slägte möjligen kan. hafva. gjort;
med ett ord: de uppfostra icke barnen fö:
den tid, hvaruti barnen lefva, utan för den
tid, hvari de sjelfve lefvat; att förtiga hvad
skadlig inverkan. ett knarrigare lynne, ett från
ungdomen mera. aflägsnadt och pedantiskt sin-
nelag derjemte torde medföra Om Lärare
tjensterna blifva. stadiga. sysslor för lifstiden,
nödgas Skolans veteraner utsträcka sin verk:
samhet in i senaste ålderdomen, ehuru deras
förmåga längesedan upphört, eller ock nödga.
deras lönlösa. Vicarier genom biförtjenster,
under brist och bekymmer, söka. den nödtorf-
tiga bergning, som sysslan icke gifver, Det-
ta onda afhjedpes icke genom inrättande al
IEmeriti-löner; ty ?huru mången, som, ehuru
uttröttad af undervisoingsmödan, kunde nyttigt
användasi andra rikets tjenster, skulle ej, ge-
nom inrättande af Emeritilöner, heldre,, med
utestängande af kvaftfullare ämnen, och med
Läroverkets märkliga skada, ännu framsläpa
några ofruktbara år för att ändtligen, då års-
måttet blifvit fyldt, få vegetera i maklig r0.
Den unge Läraren deremot är sjelf ett barn
aff den tid; hyvari hans lärjungar lefva; han är
dem närmare i ålder och känslor, och vinner
. -. N M 3 .
derigenom lättare deras. kärlek, bibebålle:
den säkrare, drifver dem raskaie framåt i
swrksamhet och bildar dem i allt det bästa,
som hans egen tid har att erbjuda. Om så-
ledes staten bör söka att bibehålla Lärare-
personalen. ung, så måste Läraretjensterna
Ulifva öfvergängstjen ster. j
De öfriga skålen cmot denna sats vederläg-
gas på följande sätt: I. Dugligheten, i samma
mån den känner sig sjelf, söker sig en vidgad
verkningskrets, der den allt mer och mer må
kunna. utveckla sig — den sträfvar alltå
uppföre. i. samhället. I denna mening torde
Jy.cksökeriet icke vara att klandra. 2. Den
Häste Lärare, som i början med nit och värma
omfattat sin sak, kan tröttna efter 9 ä:10 års
in. sådan skol-lärare
4
. : FN IA 2
trägen tjensigöring. SJ. Er
kan, des genom sin alimänna bildning, dels
genom sva särskilda djupa: e Insigler 1 den el-
ler. de vetenskapserenar, deri han. varit an-
axl) TFanparve t ex. I lefvande språken. Na-
tages,
tillkommer densamma.
sina. predikningar;
3. Om den dubbla tjenstårsberäkningen bort-
larostolarne i våra skolor komma att
stå öfvergifva, eller på sin hojd besättas med
odugli.ä och balllärda persun:r; ty de äro
visserligen få, bos hvilka lusten för Skol ärare-
yrket är så stark, att de skulle vilia nppoffra
snart sagdt alla timliga förmåver och beqväm-
ligheler cerföre. Enligt dessa grunder vore
det således snarare mer gagnande för Skolan,
att tillägga Lärarne förmånsvätt till all med-
borgerlig ocfordran, neml. efter erforderliga
specimina, än att afskaffa den de genom de
dubbla tjenståren redan ega till befordran
i presterlig våg. Å andra sidan kan likväl icke
heller nekas, alt ju dessa dubbla tjenstår
på sätt de nu äro tilldelta Skol- Lärare och:
dagbgen. fortfara att utdelas åt en mängd andra
personer och befattningar äro till förfång för
det öfriga presterskapet. Författarens. förslag
framställer sig då. såsom ett lätt, och under
nu varande förhållanden utförbart medel att
upphäfva denna med rätta öfverklagade o-
rättvisa, utan att betaga skolan en rättighet,
som af ålder, genom visa l.gstiftares rådslag,
Utsträckes detta för-
slag äfven till förmån för Pastors-Adjunkter
na, så skulle sådant ännu kraftigare verka till
:ändamålet,
Och, utropar härvid fönf., hvilket outöm-
ligt fält öppnar sig icke här för de yngre pre-
sterna alt odla, bvilka pya andans skördar för
de unge vingårdsmän, om de: annars. förstå
sin höga bestämmelse. Det är en skön kal-
lelse,, att bära upplysningens fackla framför
ett i mörker nedsäukt folk, Af en sådan Pre-
sterskapets ställning til upplysning och. skola
skulle ock snart det fasta och innerliga för-
hållande mellan folk och Presterskap inträffa,
som ensamt, och för evärdliga. tider, äristånd
att betrygga det. Svenska Presterskapets. vis-
serligen ganska betydande Privilegi-r, ty dessa
rivilegier. blifva då ljusets och. sanningens,
och frihetens, af folkets kärlek troget omgär-
dade privilegier,
Förf. upptager derefter ännu flera inkast,
som möjligtvis kunna göras mot förslaget, t,
ex. alt det icke vore någon verklig fördel,
som genom en. sådan dubbel tjenstårsberöäkning
tillskyndas det obefordrade presterskapef, så
snart den. på detta sätt utsträckes till alla; at
Capellanerne, och ännu mindre Pastors- Ad-
juntterne, då skulle hinna med författande af
att Cappellansboställenas
skösel skulle komma att försammas; alt de
yngre presternas studier ej imer kunde fort-
sättas, som sig bör, då deras tid blefve upp-
tagen. af barnaundervisning; att det vore
svårt att få någon, som vakade öfver att Ca-
pellanen uppfyller sin skyldighet som. barnlä-
rare o. s. v.z; men hvilka alla han på ett seg-
rande sätt vederlägger.
I afseende på medlen, att underhålla sko-
lan, att anvskaffi en emot en bättre unjJervis-
ning svarande skol- apparat, såsom Bibliothek,
Plancher, Tabeller, Chartor, Glober, 4
taflor,, Gymnastik- apparat, V:
Handaslöider o. s. v. fiuner fört.
, Skilier-
:rksla
att main en-
ler
för
junk
icke
om d
bor
ket.
dome
äl NM
hävd:
hafva
och
Han
sets
myck
SOM
mig,
och I
denna
sla, a
alt ei
Fö
den
denna
utan
Han t
les vi
har
preste
skjuti
den f
drad
blifvi
aniör
Cireu
af, al
deroir
lit, då
att, I
tyg Oo
nings
samt
Vexel
minst
enkel
rörde
sivera
ingått
skrilfv
som i
tagit,
funni!
dånig
emot
Lanca
hva l
skill g
af för
belinn
nighe
vasenf
ter Of
det bi
Vexei
stånd:
sation
vid a