net skulle omedelbart hotas genom undersåtarnes motspänstighet emot Styrelsen, lemna den skyndsammaste bjelp till ordningens återställande, i vissa fall till och med utan att ett sådant bistånd påkallas. Att detta bistånd må hastigt kunna lemnas, har i den 34:de sessioner af den 21 October 1830 bhfvit föresktvifvet, att vid trängande fara, militäriskt biträde må lemnas af den ena förbunds-Regeringen åt den andra, utan något föregående rådslag eller beslut vid förbundsförsamlingen, I följd häraf, menar förbundsförsamlingen, ligger det aldeles icke i bristen eller ofullkomligheten af befintliga föreskrifter, om, detta oaktadt, enligt den sednaste erfarenheten, än det råa våldet af uppretade folkmassor, än en ati den lagliga drägten af ew parlåmentarisk opposition utklädd djerfhet hos den demokra tiska andan , i förening med en: tygellös press, — båda symptomer af det onda (grundibel) som måste bekämpas — dels söker försvaga regeringarnas makt, dels ock redan verkligen gjort det och. aftvungit, eller hotar att aftrotsa dem medgifvanden , hvilka de icke kunna lemna, utan fara för den allmänna ordningens upprätthåHavde och den lagliga säkerheten, i undersåtares vältörstådda intresse. Hvad nu beträffar De representerade Kamrarnes ställning, så äro båda hofven af den tanka, att ehuru ändamålsenlig och helsosam än en lagom verksamhet af Landstinderna i Tysklåpds stater kan synas, så är likvök rikt-ningen af den anda som man i sednare tider sökt gifva denna: institution, omisskänneligen ett högst beklagansvärde fenomer!! Detta har uppenbarat sig på ett tvåfaldigt sätt; dels i förh :landet till Furstarna, och dels till förbundsförsamlingen. Här följa nu de i gårdagsbladet omnämnda många uncer-afdelnivgar i Aa, Ab, Ba. Bb, o. sv. Vi skola i kortbet upptaga dem. Furstarne hafva måst medgifva saker, 0-förenliga med den nmronarkiska principen och den allmänna ordningen; och, hvad som är änvu värre, man hade, för den händelse att sådana medgifvanden icke skulle följ, låtit famskymta en möjlighet att budgeten kunde blifva förkastad I afseende på Förbundet åter visade sig, icke blott en böjelse att sätta sig öfver dess lagstiftning, utan, hvad värre är, öppna anfall ha blitvit gjorda på förbunds-församlinzen, Såsom medel häremot erinras nu de båda: Hofven, att Furstarve ovekligt äga khoitiativetz att således nya lagar icke busnoa kovmma i fråga från Siäsdernas sida, annorlunda än i egenskap af pelitioner, med frihet för Furstarne att pröfva, om dessa äro i landets intresse , och enliga med deras pligter emot Förbundet, och att, efter denna p: öfnins, bevilja eller fös kasta petlitionen, Har följer en lång deduktion, hvarföre Fursten icke blott ir derättigad, utan äfven förpligtad att förkasta en sådan petition, då den strider emot — Wiener-slutakten! Ilärpå en vederpr 8 of arhhndoafcum AAft Ce Fo AA