bud emot folksamlingar och den trefargade
(i svart, rödt och gult) kokardens bärande.
Han väekte i synnerhet uppmärksamheten der-
å, att man gevom ordonnanser velat faststäl-
- hvad som endast kunde ske i laglig väg med
Ständernas bifall och emot den uttalade grund-
satsen, att allt som icke är bestämdt tillåtet,
kan förbjudas. De tre färgerna hade förut
varit det kel. Romerska Rikets; och man må-
ste i dessa fall betrakta det Tyska förbundet
såsom fortsättning deraf. Ha. ville icke ytt-
ra sig om hvad som ytltrats i Kungörelsen öf-
ver de betänkliga tecknen till brottsliga lör-
bindelser syftande åt bhögförräderi? os. v
Han ville blott anmärka att man med sam-
ma skäl kunde kalla alla Tyska Ständer för
bögförrädiska, som önskade en närmare före-
nivg emellan de Tyska staterna. Detta ända-
mål låg ju i sjelfva det Tyska förbundet, bvas
ändamål vore Tysklands enhet; vore då ick:
svarare den anda, som sträfvade att nedtryc-
ka sträfvandet efter denna enbet, hösförrä-
deri?
Talaren ingick härefter i en granskning af
inledningen tilldet ofvannaåmude förbudet och
de deruti omtalade beskyllninvgar att vilja om-
störta den bestående ordningen Man visste
pog hvilket parti det var som arbetade på
omstörtning af det bestående; det vore det
Jesuiliskt-mystiska partiet. Om något allmänt
missnöje herrskade i Tyskland så vore det-
ta parti skulden dertill, Hvem hade man
att tacka för att Förbundsdagens tlöften
ännu aldrig blifvit uppfyllda? — Han
föreslog en protest emot törordningarna.
Hr Pheiffer iustämde medhonom, och yttrade
sin förundranj, att det trefärgade bandet, som
fordom hade prydt så månvget bröst inom hvil-
ket bodde de ädlaste känslor för det Tyska
fäderneslandet, na. skulle af de stora hofven
brännmärkas såsom ett tecken till högförräde-
fri. Man måste då antaga att deras historiska
örspriäng hade varit författningarnes upp-
hofsmänr slldeles obekant. De hade va-
yt en symbol af Universiteternas DBurschen-
schaften, en förening mellan de sedligaste,
flitigaste och kraftfullaste ynglingar från Tysk-
lands skilda länder, som antydde på ett gemen-
gumt intresse. En ännu mera symbolisk bety-
delse vore, att sedan slafveriets svarta natt, som I
kommit öfver Tyskland genoni det Fransy-ka
Boerraväldet, bifvit bruten genom den Ty-
ska ungUomens blod, åstundaie man, att ge-
powr Tysklands förenade kraft tillkampa sig
dev gyllene friheter, som de Tyska Furstar-
oe sjelfve ntlofvat. Om nu några ynglingar
gått för långt 1 sin: ifver, så hade de och fått
böta hårdt derför. Men hyad de Tyska yng-
liegarne då hade velat, det ville nu de Tyska
männerne, nemligen Tysklands förening till!
eu sjelfständig Europeisk makt, iförbunds-ak-
tens mening, och med de bestående grundla-
garnas upprätthållande. Om em och annans
efsigt gick ut på våldsamma reformer, så ha-
de ju deras yttranden blifvit ogillade af den
stora miuingden, — Flere talare instämde här-
. 1 AA sn ss åa