Jeg gjorde en promenad till Orgelbergen, som skulle hafva varit ganska behaglig, hade ej slafveriet med all sin ryslighet under hela färden legat för mina ögon, Vi passerade genom skogar, om hvilkas skönhet man i Europa icke kan göra sig begrepp. Träden äro 150 till 180 fot höga, och hafva en rikedom och ett öfverflöd på blad som man ej kan föreställa sig utan att hafva sett dem. Marken är betäckt med sköna vexter, och icke en enda punkt är ofruktbar. Öfverallt ser man de rikaste naturprodukter. FTrädens stammar och grenar äro ofta endast en massa ef grönska, uppkommen genom de plantor som uppväxt af frön, dels nedfalloa från träden, dels ditförda af vinden, och hvilka nästan alltid slå rötter och froda sig, Sjelfva luften är deraf uppfylld, emedan somliga vexter slingra sig från ett träd till ett annat, och på detta sätt bilda sköne, blomsterprydda hvalf, Den lefvande naturen erbjuder äfven vackra föremål, Ormar af många sorter synas på alla båll. De grannaste foglar flyga öfver hufvudet, Papegojorna och Toucanerne , med sina sköna fjädsar, äro der lika vanliga som skator och tranor hos oss. Den sköpa honungsefogeln synes, lik våra fjärilar, fladdra kring blommorna. Den som är beundrare af naturen kan der helt och bållet öfverlemna sig åt de ljufva känslor denskänker; men — dessa lummiga ställen dölja olyekliga slafvar, som flytt dit undan sina grymma berrar, och Ni är utsatt för anfall från dem , som eö8f så kallade bildade menniskor äro dömda till vanheder och lidandez eller ock blir Ni dragen ifrån er uppmärksamhet på de vackra naturscenerna, genom en flykting som hastar förbi Er för att unde vika den förskräckliga sergeanten, som är efter honom i bamn och häl. Jag bade många gånger den olyckan att möta dessa olycklige, under mina färder till Orgelberget och Tijina, der jag besökte en rik Engelsk handI lande, som var etsblerad i Rio Janeiro, och bade köpt en jord af omkring 12,000 carrger, och var pu sysselsatt med dess uppodling. Hargs uppsyningsman är en Engelswag från trakten af Oxford, och denne vistas med sin t4-åriga dotter på plantagen, och har uppsigt öfver slafvarne, Jag tror knappt alt der finnes en enda hvit, endast 20,000 svarta. Slafvarne tyckas der vera lyckliga, emedan de bebandlas med mensklighet och vättvisa, och födas väl. En negers belägenhet beror helt och hållet af hans herres, eller snarare Intendentens, karakter, Den sednare är ganska ofta sträng och barbarisk; och huru kan man deråt förvåna sig, när man betänker den rättighet han har att tillfredsställa alla sina passioner, sing laster och sin rofgirighet? När vi förbanna de brott hvari en så stor del af menniskorna nedsöla sig, borde visnarare beklaga dem som begå dem, och bedja barmhertighetensa Gud, att ban ville förlåta dem, och ej glömma, att hans visa och goda försyn bade kunnat låta oss födas och komMa i en sådan etällning., der vi varit utsatta