Juni influlna arkkeln om Fr esterbottens ttlan-
del.
(Forts, fr. N:o 159).
Hluadtandthandeln i Norrland beträffar, så
förtjenar den en synnerlig uppmärksamhet.
Jag är långt ifrån att anse Handelskarlarnas
från Vestergöthland färder dit såsom något
godt och berömvärdt. De plantera ut lyx
och laster med lika framgång och efterge ej
ortens köpmän i slug beräkning. De handla
mest med tjenstefolket och få sällan contanter
förrän ett balft eller helt år efter den tid va-
ran togs. Ofta förpanta tjenstehjonen till dem
sina löner och få ny kredit då de betalt sin
gamla skuld. Annorlunda anser jag deiemot
den handel, som af af landets infödingar be-
drifves: Klandervärd är Landthandeln endast
då den går ifrån sin vanliga karakter af by-
teshandel, lössliter arbetaren från sina vanliga
göromål eller skapar af Bonden en Köpman,
som begagnar sin gård blott som en nederlags-
plats för sina varulager. Den motväger köp-
mannens vinningslystnad, hvilken. på långt när
ej kan drifvas till den höjd der landtbandeln fin-
nes som annorstädes. I Norrbottens Län fins litet
eller intet af så beskaffad; handel. I VWVester-
bottens Län, Medelpad, Helsingland och Herje-
dalen något. I Ångermanland och Jemtland
mest, Att köpmannen på alla orter. klagar
deröfver bevisar ingenting deremot, ej heller
att Länsstyrelserna här och der göra det; ty
det senare är oflast ett echo af det förra.
Jag vill ej bärmed hafva sagt, att Länssty-
relserna ligga i köpmännens händer, och äro
dess organer, utan att dessa, cj sällan drifna
af omstöpningssjuka, alltför ofta lyssna till
dem, som äga största förmågan, att framstäl-
la gamla sedvanor såsom oskick. Vi lefva ej
i skråtvångets och monopoliernas tidehvarf,
och jag förmodar, att ej vår landsfaderliga
Regering gör vågra förändringar i de gamla
skicken till förmån för några få personer på
landets bekostnad. Från uråldriga tider har
Norrlands handel hvilat i böndernas händer
och man kan framte mångfaldiga Kongl. pri-
vilegier för sådana från Gustaf d. I. till Carl
d. IX, tid. De som undfingo dessa priv. kal-
lades Birkarlar (Handelskarlar) och hade egna
fartyg med hvilka de seglade på Stockholm.
De bodde spridde här och der i Socknarne
bland deöfrige bönderne, idkande jordbruk jem-
te handeln, och deras barn stannade nästan
alltid qvar i bondklassen. Sedan städer-
derna anlades i slutet af 1500 och början af
1600-talet fingo dessa handlande, jemte de
handtverkare som funnos spridda i landsor-
terpva, befallning att förfoga sig till städerna
och der blifva Borgare, så framt de ej skulle
förlora sina privilegier. Men aldrig sträckte
sig dessas privilegier längre, än att ju bouden
kunde sjelf få fara utom provinsen, för att af-
sätta hvad han ville af sin gårds afkastning
och det villebråd han fällt, Den såkallade
fogelhandeln har alltså ända hittills stannat
till en betydlig del i böndernas egna händer.
Inaan claäalla trea att danna haäardoe AL ott 5
