re, Paganini, har, enligt en berättelse i Eng.
Tidningarna med sista posten, på sin resa till
London i toulogue blifvit behörigen tuktad för
sin smutsiga girighet. Han hade i sistnämnde
stad annonserat en conceit, hvartill han be-
gärde det dervarande harmoniska sälskapets bi-
träde. Då alla anstalterna voro nära färdiga,
begärde sällskapet!, såsom vilkor för sitt biträ-
de, en fribillet åt hvarje amatör att utdela
till någon af sina vänner. Paganinis uppsyn
mulnade härvid förfärligt, och ban afslog den
ganska modesta begäran på den grund, att
det skulle för mycket förminska platserna för
sådana amatörer som ville betala; och han
ville derföre hellre engagera stadens öfriga
musici, som plägade spela mot betalning.
Harmoniens söner föresatte sig likväl denna
gången att riktigt förödmjuka Paganini, och
förklarade alla stadens musikanter i ett slags
belägringstillstånd; och då desse sågo att dr
äfventyrade förlora sällskapets ynnest och
den arbetsförtjenst som berodde deraf, vågade
de icke röra en stråke för Paganinis skull.
Följden. häraf var, att virtuosen tänkte in-
ställa concerten; men då folket erhöll nys
härom, fick han en mängd anonyma bref med
löften att i sådant fall icke slippa helskinnad
från staden, hvarföre han slutligen till allas
stora förnöjelse måste stiga ensam fram och
spela och skämmas för publiken, som likvåal
godtgjorde sin oförrätt med täta handklapp-
ningar.
————— RER PORR Ö-tE RÖN ÖDE