Svar på den i Aftonbladet för d. 158 sist. gen influtna artikeln om IVesterbottens Hanel. Innan jag inlåter mig i svaromål, Y vill jag först, och en gång för allu, hafva pästnt, att jag j siktat, och ämnar ej heller hädanefter rikta pita anmärkningar eråot Våg Son eller Dåsra vissa personer, utan emot allinänna och rationen förderfvande missbruk, Äfvenledes får jag i sammanhang härmed anföra, det jag allrig kom: ner alt svara på de anfall, som göras. emot min egen person; dels dr den så obetydlig, att den ej bör komma i fråga på sanna gång som en allmänt vigtig sakt, och dels vet man aldrig när man kommer Lill slut på sina till irältavisningar, när fråga är om persouigheter. Hvad min närvarande Rec. beträlar, får jag tzeka honom för den återhållsamhet han visat i detta fall. Och både jag och allmänheten stanna i förbluodelse hos hosom för åtskillige reflexioner, som han dets gjort, dels föranledt. Rec. tyckes i hbufvudsaken vara enig med mig deri, att fylleriet är nationens kräftsbada. Vi äro blott ocase om sättet på hvilket denna skada skall botas; ban synes vara en af de beskedliga läkarne, som hellre än att skära och bränna det angripna stället vill ideligen begagna liedriga medel, Men man vet al er;