Svar på den i Aftonbladet för d. 158 sist.
gen influtna artikeln om IVesterbottens Han-
el.
Innan jag inlåter mig i svaromål, Y vill jag
först, och en gång för allu, hafva pästnt, att
jag j siktat, och ämnar ej heller hädanefter
rikta pita anmärkningar eråot Våg Son eller Då-
sra vissa personer, utan emot allinänna och
rationen förderfvande missbruk, Äfvenledes
får jag i sammanhang härmed anföra, det jag
allrig kom: ner alt svara på de anfall, som gö-
ras. emot min egen person; dels dr den så o-
betydlig, att den ej bör komma i fråga på
sanna gång som en allmänt vigtig sakt, och
dels vet man aldrig när man kommer Lill slut
på sina till irältavisningar, när fråga är om per-
souigheter. Hvad min närvarande Rec. be-
trälar, får jag tzeka honom för den återhåll-
samhet han visat i detta fall. Och både jag
och allmänheten stanna i förbluodelse hos ho-
som för åtskillige reflexioner, som han dets
gjort, dels föranledt.
Rec. tyckes i hbufvudsaken vara enig med
mig deri, att fylleriet är nationens kräftsbada.
Vi äro blott ocase om sättet på hvilket den-
na skada skall botas; ban synes vara en af de
beskedliga läkarne, som hellre än att skära
och bränna det angripna stället vill ideligen
begagna liedriga medel, Men man vet al er-
;