Granskaren lägger en synnerlig vigt dern? att lägret varit mycket gouleradt, eburi icke af den periodiska pressevs orgoner. Menar Gianskaren härmed att mycket folk vari: befaldt till de stora Cowweirna,y så har ha. rätt; äfven attirgen al pressersforgarvet vari. med derstädes. Nöjet af Iroppröreseruas åÅ sk.danude hafva vi deren: ot sett flere af di goda Hrir Journalister dela.? Vi halva sjelfve fägnat oss Ölver våra försvarares glada och hurtiga utsecnde och sågo sjelfva Granskares på galet? med lorgnuetten för ögat. Vi sige honom till och n ed en dag allvarligen skaka bkofvudet öiver en af Generalernes dispositioner. En ibland Granskarens sinvrikaste an märk nirgar om det allmännas stora vivst al lustläger, är den fördel flere lsvisorter vid sådana tillfällen hafva att få göra leveranser dertill. Man märker bäraf, att Granskaren tillhör san ma stat-elonromiska skola som en af 1823 äs Biksdagcsmän och Statsråder, hvilken 1 et! svar på Friherre Anckarsvärds motien om reduktion af Ministeirstaten framlade s na 1 e86rirgs-maximer iv nece. De bestodo den. att stetshjulet borde kraftiet rulla öfver Jan det gerom jn betskonimnderlugar, öfningsläger, kh. nal rvälningar m. m, dylikt, emedan det vore statskanstens ös sla mål att sätta penninvgen i frisk cirkulation, Några envisa hufvuden, såsom Grefve von Schwerin, Friberre Avckairsvärd m. ff. drista de väl då bestrida denna sats; men seda: Granskaren vu gifvit Ullag i saken, förmoda vi att de tiga, Slutligen få vi i anledning af vår gande Väns förmoden, att Jourra!ister icke skuil gerna se alt man lyder sitt befäl, förklara av åtmivstone vi äro långt ifrån att dela denn: tanka, såvid. Gran:karen icke begar, att lydnaden skall utsträckas örda till voteringar pc Eiddarbuset och vid Demborder. Till ec med hvad vår vån sjelf vidkommer, skall hver je offer han hinbär åt lydaktigheten i hö; grad fägna oss, ENE RN TT NR NN ERE EO EE