Du är ITvxemburg stor, och Jay är Fan, hän
3
ra por t
Dea okände följer denne gån sin rootstår-
dare, Reccusenten G. AM. i Jurnaler, nsstan
punkt för punkt ifrån början till slutet af
dennes långa artikel. För att i så mycken kort-
let som iwvöjligt kunna göra våra Läsare be-
kanta mid ätskillist af Förf:s intressanta å-
sister I sak, förbigå vi allt hvad som uti
skiften endast rörer Hr G. Ms person, hvil-
ken han synes hafva föresatt sig att riktigt
mattla till döds med täta sidostygn. Blott eo
erinran göra vi härvid, som rörer polemikea
i allmänhet. Då Surnel-recensenten (hvars åsig-
ter om de Hist. flandl. visseriigen icke äro
våra) icke atsatt sitt namn under tecensionren,
utan endast initialbokstäfverra deraf, så sy-
nes det oss, om än hela veilden vet hvad
dessa betyda, mindre grannlaga hbandladt af
en Författare, som i öfrigt uppenbarat den
mognade mannens lugna tankegång, att upp-
blinda sitt försvar för AB. E. Grefve Adler-
sparre, eller sina äsigter Over våra vigtigaste
statshändelser med talrika allustoner på He-
censentens person, såsom pag. 33, di han är
ger sig icke hafva setl G. M,. i någon rap
port, elter ens märkt honom wvämnas i den
idens (1809) såkallade anecdotes scandaleuses;
på ett annat ställe, då han nämner att Reycen-
senten skall hafva tillhört Presidenten Frih.
KAhrenheinms enskilda umgängeskrets, pag. 52
då han liksom på spe omtalar hwnu Gene-
val Sandels haft den lyckan att råkua G. M.
; sina leder; att Rec. råkat vara Geo. Adlev-
creutzs land-man OÖ s. v. Saken måste på
sådant mera förlora än vinna, och den okån-
de Riddaren har icke stridt på fullt vidder-
list vis då han sålunda bakom värnet af sin
nonymitet sigtat åt den lilta öppniog den
brokige Riddaren? gjort på sitt visir, må
det äfven hofva varit af fåfänga. Vi anse
till och med att en personlig allusion varit
mindre betänkiig, ifall recensionen varit full-
jomligt anonym, emedan ingen då haft rätt
at tillämpa den hvarken på G. M. eller nå-
son annan viss person. Nu är han vida mera
atsatt för tillvitelserva, utov att likväl äga
några andra init!ulbokstäfver, emot hvilka han
kan försvara sig.
Det synes äfven som anmärkaren alltför u-
teslutande och stundom utöfver bebofvet gjort
sin skrift till en apologi för H. E. Grefve Ad-
ersparre. Han har derigenom beröfvat sig
self flere fördelar, som ban kunnat bafva af äm-
acts betraktande från en mera allmän -Yupuukt,
somt möjligen hog en och annan väckt den
ör BE. E. Grefve Adlersparre mivdre angenä-
ma och säkert ogrundade lörmodan , att försva-
ret varit i säck innan det kom i påse. Nu till