ken jag bar vapen, ty mötet och sammansvärjningen tycktes mig nu vara uppdagade; å andra sidan intagen af blygsel och förvirring, emedan jag fiuktade attha gifvit efter för svartsjuka misstankar, som kunde bedragit min inbillning. Då nattvinden började blåsa starkere längs efter klipporna, förde den till mig ljudet af steg, och jag upplyftade hufvudet med en slags förskräckelse, öfvertygad att hvarje ögonblick möta en röfvare eller ett spöke ty min inbillningskraft var öppen för alla ytterligheter, Straxt derefter hörde jag en röst; det var den jag minst önskade Rusens. Min första rörelse var att hasta fram mot stället hvarifrån rösten kom; men jeg besinnade att Italiensren ej kunde misstänka alt jag var närvarande och kommit för alt spionera på honom, samt fann al! jag borde hålla mig tyst. I detta ögonblick föll en ljusstråle uppifrån, förmodligen från Rusens blindlykta, och tillät mig ta noga kännedom om lokalen, för att utan buller komma till höjden, och se hvad der tilldrog sig. När jog kommit ett stycke högre, upptäckte jag tre personer. Det var Rusen, Clarice och en annan qviana, hvilka alla stodo tysta, lika stoder. Hör mig,? sade Rusen med. dyster och dof röst, uch låtom oss väl förstå hvarandra! Jag är icke Tyrolare och har ej något personligt intresse i att uppvigla detta olyckliga land, och jag bör till och med, för mina manufakturer skull, önska att freden och lugnet icke rubbas. Jag inser väl, hvarföre Ni vill se mig figurera i ert förbunds; Ni behöfver en man, hvars moraliska och peckuniära kredit kan inge förtroende, Nå väl! jag skall uppoffra mig för Er; jag sätter från denna stund min förmögenhet och mitt lugn på spel; men det är för Er, endast för Er, Clarice, och af Er väntar jag belöning derför. Säg utan omsvep ett enda ord, och ge mig ej, som hittills, undvikande svar; säg blott att Ni tillhör mig, att Ni i morgon vill bli min maka, och jag utför i ögonblicket hvad Ni begär. Clarice teg en stund, och när hon slutligen svarade, skedde det med en så darrande. och låg röst, att jag icke kunde uppfatta ett enda ord, Hon samtycker, ropade den andra qvinnar. Skynda till verket, om Ni är man,? Jag hörde ej hennes samtycke, genmälde Rusen med synbart misstroende. Jag säger Er, återtog qvinnan, att jag skall bli ert vittne om det behöfs. En rörelse uppstod i gruppen; men jag kunde ej se hvad som föregick, ty blindlyktan upphörde att lysa, och jag tyckte att karlen försvunnit, Jag hade emedlertid sett nog, för att kunna förklara Clarices besynnerliga uppförande. Nu var allt mig så tydligt, att jag ej kunde tvifla derpå: hon uppoffrade sina känslor, sin framtid, sin lycka för fosterlandets frihet, Jag kände mig intagen af beundran och förlinsnine Aorh fibenm am llarpinpae oralflisna