sen glimmade i mörkret och utmärkte hvar staden låg. I hast trodde jag mig märka bredvid mig en menniskofigur, som tycktes röra sig på något afstånd; men då jag ej hörde några steg, trodde jag att min inbillning bedragit mig. Några minuter derefter hörde jag ett obetydligt buller straxt bredvid mig, och en röst som frågade är det tid ? Jag såg nu en karl smyga sig förbi på två j stegs afstånd. gr mn a OA Mm —:2( mm MM Hvartill?? frågade jag; att gå till hvila svarade han. — Jag förde handen till värjfästet. Den okände gick rakt fram, och jag tillstår att detta gjorde mig gled, ty det var Rusen, och jag bar icke kännt någon så käck soldat som icke på en ödslig väg och vid midnattstiden varit rädd för en lönnmördare. Derföre ansåg jag klokast attlemna landsvägen, och jag beträdde en gångstig, fast besluten att ej vandra den stora vägen. Men antingen kände jag ieke lokalen eller ock tänkte jag för mycket på den Italienska hämnden och Tyrolarnes list oeh trolöshet; jag kom alltid tillbaka på stora vägen. Vid sidan af denna låg en hög af ruiner, och jag beslöt att ett ögonblick hålla mig stilla der och se mig omkring, imnan jag fördjupade mig i dalen. Af denna orsak smög jag med dragen värja under kappan, längsefter en murt till en stenbög, derifrån jag öfversåg landsvägen framför och bakom mig. Denna försigtighet var högst nyttig; ty om jag gått mera ovarsamt eller gjort ett steg till, så hade jag stött emot en karl, som stod I straxt bredvid med armarne korslagde öfver bröstet och stödd mot ett hörn af muren, Jag förundrade mig öfver att ljudet af mina steg ej hade väckt hans uppmärksamhet, då samma olycksbådande röst, som förut talat till mig, hviskade: är det tid?? Salurn?? svarade mannen vid ruinerna och vände sig om. Har han inte gått förbi ännu? Nej! jag svär att ej en råtta skall kunna smyga sig förbi mig; skulle jag då ej märka en Bäyrare? Då måste vi vända om; ty ju längre han är ifrån staden, desto bättre skall spelet gå. Vår man kan ej dröja länge, och om några l minuter får du visa din skicklighet, eller hur? Som Gud vill! De båda karlarne aflägsnade sig nu, och så snart jag ej längre hörde ljudet af deras steg, lemnade jag mitt bakhåll och skyndade så fort jag kunde till staden och mitt qvarter. Morgonen derpå fick jag veta att Rusen var Veronesare, att han hade en ansenlig förmögenhet och stort inflytande samt att han satt sig ned i denna del af Tyrolen, för utförandet af ett föpande handelsföretag, Man visste allmänt att han skulle gifta sig med Clarice och att hon mottagit hans hand; men man visste äfven att hen ej kände någon tillgifvenhet för honom, tv han var ej en sådan man som passade eo a LL -AS -(AMA -— p—— OA KA HR MR AA HM —-— AA