-WwåS RA SAF Vv WEB MEPMPVS DKFGCS8eestwenane: Bra Rate Aa I
LM
att bad hon mig frälsa mitt lif — mig, som
var en agent åt den af henne hatade tyrann
som förtryckte hennes fädernesland! Denna
tydliga motsägelse sysselsatte och plågade o-
upphörligt mitt sinne; ty det var gifvet att
jag hos henne anslagit de fibrer som harmo-
nierade med minaz att ransaka och utforska
denva uppstående kärlek var ett behof, ett
vilkor för min tillvaro, och först efter att
flera gånger ha varit i sällskap med Clarice,
kunde jag tro mig ha ingifvit benne kärlek.
I början använde hon hela sitt snille och
sitt inflytande, för att förmå mig dela bennes
politiska åsigter och inse det orättvisa och
förhatliga i den sak jag förfäktade. Men hon
afstod småningom från dessa försök ; jag trod-
de mig märka att min heder syntes kompro-
metterad i bennes ögon, och jag bedrog mig
icke, ty hon upphörde slutligen att visa sig
ute, för att efter hand afböja våra besök. En
vecka kunde gå förbi utan att vi sågo hvar-
andra, och då jag någon gång kom i sällskap
med henne, uttryckte hennes förbehållsam-
het, bryderi och distraktioner nogsamt hen-
nes själs och hjertas tillstånd, - Rusen höll
sig alltid nära henne och syntes så litet fruk-
ta min rivalitet, att han försökte upprätta
vänskapliga förhållanden 083 emeilan. Jag
kunde aldrig taga felt om det verkliga mo:
tivet för hansuppförande 3; ty, utan att ännu
befara en förestående insurrektion, visste jag
att i Tyrolen förebades stämplingar mot Ba:
yerska regeringen.
Jag fick ordres att begifva mig till Baut-
zen, för att med min trupp eskortera en kon-
voy derifrån till bufvudstsden. Som jag ic-
ke sett Clarice på länge och ryktet talade
om hennes förestående giftermål med Rusen,
beslöt jag besöka henne och försöka kommz2
till förklaring med henne. Af en slags egen-
kärlek red jag först förbi utan att stadna, för
att låta henne kalla mig; men detta lyckades
illa, och jag vände i fullt galopp om till Cla-
rices hus, sedan jag befallt min löjtnant att
med truppen vänta mig vid Lavis,
Då jag fann salsdörren öppen och icke
såg någon som kunde föra mig in, var jag
på vägen att inträda utan att låta 2nmäla
mig 3 men Rusens batade röst hejdade mig.
I morgon afton således, sade haz och
vände sig till en person i innersta rummet,
kl. 10 vid Salutns borg!
Må ske! men tig! ,
Den andra rösten var Clarices, Jag vet ic-
ke hvilka tankar i detta ögonblick uppstego
hos mig, men några sekuivder sednare satt
jag till häst och galopperade efter min trupp:
Vi hade redan tillryggalagt en del ef vägen
till Bautzen, innan jag återvann nog besinning
för att tänka på hvad jag hört. Äfven om
jag förmodade att en sammansvärjning vore
å bane, föreföll det mig onaturligt att bor-
gen Salurn skulle vara en mötesplats, der
Clarice skulle träffa sammansvurne och fram-
för alla andra BRusen, hvilken dock ännu ic-
ke var hennes man,
Det tända aka vara hlott ett rende-7vo12e