-WwåS RA SAF Vv WEB MEPMPVS DKFGCS8eestwenane: Bra Rate Aa I LM att bad hon mig frälsa mitt lif — mig, som var en agent åt den af henne hatade tyrann som förtryckte hennes fädernesland! Denna tydliga motsägelse sysselsatte och plågade oupphörligt mitt sinne; ty det var gifvet att jag hos henne anslagit de fibrer som harmonierade med minaz att ransaka och utforska denva uppstående kärlek var ett behof, ett vilkor för min tillvaro, och först efter att flera gånger ha varit i sällskap med Clarice, kunde jag tro mig ha ingifvit benne kärlek. I början använde hon hela sitt snille och sitt inflytande, för att förmå mig dela bennes politiska åsigter och inse det orättvisa och förhatliga i den sak jag förfäktade. Men hon afstod småningom från dessa försök ; jag trodde mig märka att min heder syntes komprometterad i bennes ögon, och jag bedrog mig icke, ty hon upphörde slutligen att visa sig ute, för att efter hand afböja våra besök. En vecka kunde gå förbi utan att vi sågo hvarandra, och då jag någon gång kom i sällskap med henne, uttryckte hennes förbehållsamhet, bryderi och distraktioner nogsamt hennes själs och hjertas tillstånd, Rusen höll sig alltid nära henne och syntes så litet frukta min rivalitet, att han försökte upprätta vänskapliga förhållanden 083 emeilan. Jag kunde aldrig taga felt om det verkliga mo: tivet för hansuppförande 3; ty, utan att ännu befara en förestående insurrektion, visste jag att i Tyrolen förebades stämplingar mot Ba: yerska regeringen. Jag fick ordres att begifva mig till Bautzen, för att med min trupp eskortera en konvoy derifrån till bufvudstsden. Som jag icke sett Clarice på länge och ryktet talade om hennes förestående giftermål med Rusen, beslöt jag besöka henne och försöka kommz2 till förklaring med henne. Af en slags egenkärlek red jag först förbi utan att stadna, för att låta henne kalla mig; men detta lyckades illa, och jag vände i fullt galopp om till Clarices hus, sedan jag befallt min löjtnant att med truppen vänta mig vid Lavis, Då jag fann salsdörren öppen och icke såg någon som kunde föra mig in, var jag på vägen att inträda utan att låta 2nmäla mig 3 men Rusens batade röst hejdade mig. I morgon afton således, sade haz och vände sig till en person i innersta rummet, kl. 10 vid Salutns borg! Må ske! men tig! , Den andra rösten var Clarices, Jag vet icke hvilka tankar i detta ögonblick uppstego hos mig, men några sekuivder sednare satt jag till häst och galopperade efter min trupp: Vi hade redan tillryggalagt en del ef vägen till Bautzen, innan jag återvann nog besinning för att tänka på hvad jag hört. Äfven om jag förmodade att en sammansvärjning vore å bane, föreföll det mig onaturligt att borgen Salurn skulle vara en mötesplats, der Clarice skulle träffa sammansvurne och framför alla andra BRusen, hvilken dock ännu icke var hennes man, Det tända aka vara hlott ett rende-7vo12e