Revy af Tidningarne.
En Insändare i Stockholms Posten för i
Månudags, som tecknar sig M., har, med afse-
ende på fäderneslandets aftynande tillstånd,
såsem botemedel deremot framställt ingenting
mindre än — en uppmaning till alla rättsinna-
de Adelsmäns behjertande, att afsäga sig
Adelskapet.
För att, med Insändaren, hålla oss inom
de fromma önskningarnas gebit, så skulle vi,
såsom ett både lättare och verksammare me-
del velat anrnoda Ins, att föreslå, det Hans
Konel. Maj:t borde i Nåder uphöja hela den
ofrälse delen af nationen till Adelsmän. Der-
igenom skulle många stora fördelar vinnas.
Först och främst behöfdes dertill ingen upp-
offring, hvilket nu för tiden är ganska vanske-
ligt att begära; för det andra vanns ett stort
och länge önskadt mål, att nationens plura-
litet finge afgöra om sina egna angelägenheter,
utan någon splittring i serskilda stånd, eme-
dan hela Sverige då komme att utgöra ett
enda stort Ridarhus.
Men oaktadt dylika förslag, framställda hors
de propos, för ögonblicket gagna till ingen-
ting, hvilket bäst synes deraf att födseln ännu
fortfar att gifva ett af förnuft och natur be-
stridt företräde till deltagande i allmänna råd-
slag om fosterlandets angelägenheter, så inne-
håller likväl den insända artikeln, sjelfva pro-
jectet afräknadt, åtskilliga sanningar, hvilka
högeligen förtjena att behjertas, och vi med-
dela här ett utdrag:
Man vill, som ett gift, tillskrifva bränvi-
rets bruk aftynandet af hela rikskroppen, och
förbiser, alt privilegier och förmåner, hvilka
innehafvas af några få medborgare till förför-
delande och på bekostnad af hela den öfriga
mängdan, är ett vida mer uti alla förhållan-
den ingriparde ondt, hvilket genom alla hin-
der, svårigbeter och mödor, som förbehållas
den sedvarc, motarbetar dess verksamhet, be-
tager lusten till nyttiga ansträngningar och
derigenom mattar och förlamar det hela. Man
säger väl, att adeln inga privilegier mer eger;
men hvad äro då dess de facto kända och gyn-
nade anspråk till alla högre och betydan-
de tjenster, (vid ett fartygs styrande, frågas
likväl intet om styrmannan är af ett godt
hus), hvarigenom den icke är avnat, än en tä-
rande klass i samhället, för hvilken i sjelfva
verket a!l, andra måste arhbeta,som derunder,
hvilket är ännu värre, åter i deras tur sträf-
va. att genom alla slags, ofta för det allmän-
na bästa förderfliga, medel och utvägar äfven
kunna få komma in i den företrädesvis gyu-
nade klassen, hvilket såsom prägeln på myn-
tet ej ökar något till värdet af guld och silf-
ver, men bvarigenom kopparen vinner den
förhöjningen att bli gångbar i handel och van-
del. På detta sätt är det ock, som nämnde
klass blifvit, hvad den nu är, så oformligt till
landets allt större tunga, ökad. Den gamla
stammen af Sveriges frie och mägtige Odalmän,
hvilka brukade och försvarade egen jord,
se sig bortblandad i en skara af uti riket
KE FN klareetete Ilvekesöka-