Revy af Tidningarne. En Insändare i Stockholms Posten för i Månudags, som tecknar sig M., har, med afseende på fäderneslandets aftynande tillstånd, såsem botemedel deremot framställt ingenting mindre än — en uppmaning till alla rättsinnade Adelsmäns behjertande, att afsäga sig Adelskapet. För att, med Insändaren, hålla oss inom de fromma önskningarnas gebit, så skulle vi, såsom ett både lättare och verksammare medel velat anrnoda Ins, att föreslå, det Hans Konel. Maj:t borde i Nåder uphöja hela den ofrälse delen af nationen till Adelsmän. Derigenom skulle många stora fördelar vinnas. Först och främst behöfdes dertill ingen uppoffring, hvilket nu för tiden är ganska vanskeligt att begära; för det andra vanns ett stort och länge önskadt mål, att nationens pluralitet finge afgöra om sina egna angelägenheter, utan någon splittring i serskilda stånd, emedan hela Sverige då komme att utgöra ett enda stort Ridarhus. Men oaktadt dylika förslag, framställda hors de propos, för ögonblicket gagna till ingenting, hvilket bäst synes deraf att födseln ännu fortfar att gifva ett af förnuft och natur bestridt företräde till deltagande i allmänna rådslag om fosterlandets angelägenheter, så innehåller likväl den insända artikeln, sjelfva projectet afräknadt, åtskilliga sanningar, hvilka högeligen förtjena att behjertas, och vi meddela här ett utdrag: Man vill, som ett gift, tillskrifva bränvirets bruk aftynandet af hela rikskroppen, och förbiser, alt privilegier och förmåner, hvilka innehafvas af några få medborgare till förfördelande och på bekostnad af hela den öfriga mängdan, är ett vida mer uti alla förhållanden ingriparde ondt, hvilket genom alla hinder, svårigbeter och mödor, som förbehållas den sedvarc, motarbetar dess verksamhet, betager lusten till nyttiga ansträngningar och derigenom mattar och förlamar det hela. Man säger väl, att adeln inga privilegier mer eger; men hvad äro då dess de facto kända och gynnade anspråk till alla högre och betydande tjenster, (vid ett fartygs styrande, frågas likväl intet om styrmannan är af ett godt hus), hvarigenom den icke är avnat, än en tärande klass i samhället, för hvilken i sjelfva verket a!l, andra måste arhbeta,som derunder, hvilket är ännu värre, åter i deras tur sträfva. att genom alla slags, ofta för det allmänna bästa förderfliga, medel och utvägar äfven kunna få komma in i den företrädesvis gyunade klassen, hvilket såsom prägeln på myntet ej ökar något till värdet af guld och silfver, men bvarigenom kopparen vinner den förhöjningen att bli gångbar i handel och vandel. På detta sätt är det ock, som nämnde klass blifvit, hvad den nu är, så oformligt till landets allt större tunga, ökad. Den gamla stammen af Sveriges frie och mägtige Odalmän, hvilka brukade och försvarade egen jord, se sig bortblandad i en skara af uti riket KE FN klareetete Ilvekesöka