UuUtlanllusKa OilUCCtrare , OCh IC UNC UISCIP DTI
rad efter det för andra Europeiska troppar
antagna system, Detta antal ökades 10695,
under Turkiska kriget, med 30,000 man, År
1710, efter slaget vid Pultava, utgjorde ar-
måeen 149,000, artilleri- och genie-korpserre
oberäknade. Tid efter annan okades den be-
tydligt, och år 1803 steg hela numerären af
Ryska stridskrafterne, med artilleri och inva-
lider, till 503,457 man.
Om de bedrägerier och konstgrepp, office-
rarne vid rekryteringen tillåta sig, mrddelar
författaren följande iutressanta underrättelser.
Hvarje rekryt betraktas såsom förlorad för
sina anböriga och vänner från det ögonblick
han lemnar sitt hem, hvilket han är bestämd
att aldrig mer återse; hans slägtinpgar sörja
hovom såsom död. Af detta skäl u!sökes i
byarne de uslaste individerne — män af svag
komplexion, förstörda af liderlighet och icke
sällan sjuklingar behäftade med alla slags
krämpor. Desse rekryter föras till guverne-
menternes hufvudstäder och böra, enligt regle-
mentet, för en bestämd penningsumma bekläi-
das och utrustas. De officerare, hvilka det
åligger att ecmottaga och afsyna rekryterne,
äro merändels i hemligt förstånd med de be-
fälhafvare, som skola afföra dem till regemcn-
terne. Ofta nog händer att rekryterne aldrig
blifva inställde vid deras tillhörande regemen-
tar, så att enrolleringen i sjelfva verket består
helt enkelt i utbyte af penningar emot qvit-
tenser. Om, vid tillfälle af en inspektion, eit
regemente befinnes ofulltaligt, är regemeuts-
läkaren, som eger lika mycken erfarenhet i
samma lofliga trafik, aldrig nog oartig att ne-
ka vederbörliga bevis öfver sjuka och döda,
som figurerade på listorna utan att nånsin haf-
va sett sina regementen. Under krigstider äro
dessa knep ännu lättare att prakticera. Un-
der det general en chef, i rapporterna till sin
monark, söker att förringa antalet af döda och
sårade wid sin armd, uppgifves det af re-
gementshefälhafvarne, i deras rapporter till de
högre cheferne, så högt som möjligt, för att dölja
vacanserne i deras coipser.
Under Katharina d. IEs tid antogo de af
Ryskef regerings-sättet bildade förstoringspro-
jekter ex bestämd plan, som sedermera aldrig
lemuwats ur sigte. Fill befordrande af dessa
projekter, och såsom försigtighetsmått emot
en Coalition emellan Turkiet och Sveirge, till-
vtgabragt af England och Österrike, blefvo
militärkolonierne först anlagde. Om dessa yt-
trar sig författaren på följsade sätt:
?Platser för militärkoloniers anläggande väl-
jas i distrikter tillhöriga kronan; och i haån-
åclse ef brist på byggnadsvirke eller på bön-
ber, köper regeringen dei förra af kringboen-
de possessionater, och tillbyter sig de senare
emot jord, som, i anseende till ein belägenhet,
ej ingår i den allmänna planen för kolonisa-
tionen, Kolonierne kosta kronan årligen 28
millioner rubel. Byarne upphyggas af nytt
virke, på en förut obebodd och regulier plan
och likna stora baracker, ompgifna af par-
ker och krydd-gårdar. — Snvörräta vägar
gå ifrån den ena byn till den andra; och i alla