olagliga, som nånsin kan hetunga Ministrarnes ansvarighet. Jaques Coste Ansvarig Redaktör af Le Temps. Näst efter denna protestation och likasom till en detaljerad förklaring öfver de motiver som föranledt den, läses följande: Staden Paris är förklarad i belägringstillstånd. De jure, om också icke de facto, är Chartan upphäfd för den befolkning som sjelf eröfrat den. Individens frihet, tryckpressens frihet, samvetsfriheten bero för närvarande af Maktens välbehag. Det finnes mera inga kamrar, ingen municipalitet, inga reguliera domstolar, blott en dictatur utan gränsor och utan annan garanti än Dictatorns hjerta och hufvud. Hvad har då händt, som till den grad förändrat landets ställning? Vi hafva ännu samma allmänna anda, sammå patriotism hos Kammaren, samma mod och tillgifvenhet för besvurna institutioner. Hvad vi hafva mindre än förut, äro elementen till oordningarne både här och i Vendee, och dessa ursinnige ialla partier, som skada i stället att gagna dem, äro besegrade. Den blodiga kamp som nyligen slutats har visat huru svag insurrectionen är i sina tillgångar, hur ensam den står i opinionen. Massan af befolkningen har förblifvit likgiltig för dessa galna försök. Nationalgardet har enhälligt omfattat den goda saken och ådagalagt beundransvärd tapperhet. Rebellerna hafva förvånat genom sin oförskräckthet; de hafva dukat under, emedan de stodo isolerade, i sitt fall ännu värdiga en bättre sak. Frankrikes dom väntar dem. Ett helt folk af besegrade afbidar den i fängelserna. Vi äro uppenbara fiender till deras principer, och det skall således icke blifva vi som håna deras nederlag. Lagen har sin nödvändighet, som vi, i behofvets stund, veta att vörda och försvara; men det finnes ingen lag som tvingar pressen att sätta sig vid bödelns sida. Den afskyr blod lika som den Christna Kyrkan. Må man ej låta sig bedras, Vi, som häri diktaturens närvaro, råda till moderation och skyndsamhet, vi hade blifvit de första offren för anarchinz den skulle ej hafva förlåtit oss vår fiendskap. Under alla dessa bedröfliga oordningar äro, likasom i Juli, ordningens och lagarnes anhängare försäkrade om departementernes understöd. Man har sett Stadsgebitets nationalgarde skynda till vårt biträde vid första skottet. I Beauvais, i Versailles, i alla nästgränsande orter samma intryck, samma beredvillighet, Men dessa ädla medborgare som i massa sluta sig till makten, då makten är hotad, skola öfvergå på frihetens sida i samma stund friheten är hotad. Om de försvarat auctoriteterne, så var det emedan vi i dessas händer nedlagt vårt oberoende. Men är det icke tillåtet att fiåga hvad