olagliga, som nånsin kan hetunga Ministrarnes
ansvarighet.
Jaques Coste
Ansvarig Redaktör af Le Temps.
Näst efter denna protestation och likasom
till en detaljerad förklaring öfver de motiver
som föranledt den, läses följande:
Staden Paris är förklarad i belägringstill-
stånd. De jure, om också icke de facto, är
Chartan upphäfd för den befolkning som sjelf
eröfrat den. Individens frihet, tryckpressens
frihet, samvetsfriheten bero för närvarande af
Maktens välbehag. Det finnes mera inga kam-
rar, ingen municipalitet, inga reguliera dom-
stolar, blott en dictatur utan gränsor och u-
tan annan garanti än Dictatorns hjerta och
hufvud.
Hvad har då händt, som till den grad för-
ändrat landets ställning?
Vi hafva ännu samma allmänna anda, sam-
må patriotism hos Kammaren, samma mod
och tillgifvenhet för besvurna institutioner.
Hvad vi hafva mindre än förut, äro elementen
till oordningarne både här och i Vendee, och
dessa ursinnige ialla partier, som skada i stäl-
let att gagna dem, äro besegrade.
Den blodiga kamp som nyligen slutats har
visat huru svag insurrectionen är i sina till-
gångar, hur ensam den står i opinionen.
Massan af befolkningen har förblifvit lik-
giltig för dessa galna försök.
Nationalgardet har enhälligt omfattat den go-
da saken och ådagalagt beundransvärd tap-
perhet.
Rebellerna hafva förvånat genom sin oför-
skräckthet; de hafva dukat under, emedan de
stodo isolerade, i sitt fall ännu värdiga en bät-
tre sak.
Frankrikes dom väntar dem. Ett helt folk
af besegrade afbidar den i fängelserna. Vi
äro uppenbara fiender till deras principer, och
det skall således icke blifva vi som håna de-
ras nederlag. Lagen har sin nödvändighet,
som vi, i behofvets stund, veta att vörda och
försvara; men det finnes ingen lag som tvin-
gar pressen att sätta sig vid bödelns sida. Den
afskyr blod lika som den Christna Kyrkan. Må
man ej låta sig bedras, Vi, som häri diktatu-
rens närvaro, råda till moderation och skynd-
samhet, vi hade blifvit de första offren för
anarchinz den skulle ej hafva förlåtit oss vår
fiendskap.
Under alla dessa bedröfliga oordningar äro,
likasom i Juli, ordningens och lagarnes anhän-
gare försäkrade om departementernes understöd.
Man har sett Stadsgebitets nationalgarde skyn-
da till vårt biträde vid första skottet. I Beau-
vais, i Versailles, i alla nästgränsande orter
samma intryck, samma beredvillighet,
Men dessa ädla medborgare som i massa sluta
sig till makten, då makten är hotad, skola öf-
vergå på frihetens sida i samma stund frihe-
ten är hotad. Om de försvarat auctoriteterne,
så var det emedan vi i dessas händer nedlagt
vårt oberoende.
Men är det icke tillåtet att fiåga hvad