titioner mot tryckfriheten och proscriptioner möt förfatltarne? Gör man det icke till en samvetssak för vissa tidningar att afstå från den publicitetsrätt som Chartan medgifver dem? Förseglar man icke pressarna och helgar sålunda ett slags confiscation eller qvarsad? Hela vår grundlag är på nytt ifrågaställd; det finnes ingen garanti mera hvarken för saker eller personer. Om tryckfribeten, som är sjelfva lifsprincipen i våra frioch rättigheter den enda som öfverlefvat de andras skeppsbrott, som ännu står upprätt efter despotismen, Directorium, Buonaparte, Ludvig XVIII och Carl X — om den hotas eller upphäfves, hvad tror man väl att det skall blifva af den enskilda friheten, af valfriheten, af talarefriheten inom de lagstiftande Kamrarne ? FRANKRIKE. Småningom blir man i tillfälle att nogare bestämma detaljerve af den republikanske uppresningen i Paris och att rätta några misstag i appgifterne. Kyrkan Sit AMery var aldrig occuperad af republicanerne och det behördes följaktligen icke attrigta kanoner mit detta tempel. En enda kula har nått ena gafvelmuren och stannat der. Kyrkan var heller intet ögonblick besatt af tropparne och helgedomen har ej blifvit oskärad af några mördscener. En uppgift, som väckt mycken förbittring och emedan den stått i Officiella Bladet, ansågs allmänt såsom fullkomligen autbentik, var att 4 personer, som under striden blifvit tillfångatagne af Natiovalgardet, genast efter hållen ståndrätt arkebuserades. Den är nu officielt vederlagd. Dessa 4 personer affördes till Mairiets fängelse, der de ännu silta. Med anledning af den rund Konungen beslöt att företaga midt under hetaste striden, hade någon föreställt Hans Maj:t det Högstdensamma dervid lopp den största fara, hvilket ock i sanning ingen kan neka.? Jag har ett förträffligt pansar svarade Ludvig Filip; det heter: mina fem söver ? Öfverallt bidrog också flans Maj:ts närvaro jemte Hertigens af MNenours att återföra lugnet och höja medborgarnes trygghet. — Ofvecrallt mottogs Hans Maj:t (det är ett oppositionsblad som yttrar det) med tusen rop af ?Lefve Konungen, ned med Republiken.? På flera ställen taJade han till folket och yttrade dervid mer än en gång: Mina vänner! Man hade beskyllt mig att hafva flytt till gränsen med en stor penningesumma. Här är jag midt ibland Er för att rättfärdiga mig.