visans sak , tillkom det markisen af Palmella,
som äldste närvarande officer, att. emottaga
befälet öfver armgn. Hade den unga Diott-
ningen sjelf tagit kommando, kund. resulta-
tet ej blifvit sämre. Det variett kritiskt ögon-,
blick; men en officer med-själsnärvaro skulle
hafva förvandlat återtåget till framryckande,
Ez: sådan man var Don Pedro Holstein icke:
i många år hade han vasit förtrolig-re med
en diplomatisk bureaus ränker, än fälttågets
kvigiska värf. Han kunde knapt nog sitta qvar
på hästen, och. då han red igenom -Porlos ga-
tor, under den församlade: Tols: vängdens vis.
vatrop, fasthållande sig vid sadelknappen och
nästan sjunkande under tyngden af sin krigs-
rustning, liknade man honom vid Sit Geors
af Cappadocien, Portugals Skyddshelgon —
såsom dennes bild, I processioneu vid Christi L:-
kamens fest, årligen med stor ståt föres genom
stadew. Hela dagen förflöt, utan att man han
längre än tre mit; och emedlertid blef Palmella
då han börde, att armäön lemnat sin ställnivz,
gripen af en panisk förskräckelse, och han åter-
vände verkligen till Opo:to, utan alt cus hafva
sett den armde, han skulle kommendera. Här
församlade ban den provisorist a regeringen, och
det beslöts, .att dess medlemmar skulle g gå om
bord för att afsegla till England, under det
armeän skulle lemna staden och söka att uppnå
Spanska gränsen, Uppbragt öfver detta fega
beslut tillhöd sig Geveral Saldanha, en af Por-
tugisiska armevs bästa officerare, att stadva
qvar och leda armåns ålertog, så vida tvänne
medlemmar af regeringen äfven vil:e qva blif-
va och dela. ansvaret. Två af församlingen,
eri Kävalleri- Ofverste och en ung Ouvidor,
antogo förslaget. Generalen svångde sig då
upp på sin häst och ilade till armän, under
det markisen och hans kamrater sökte tillflykt
om bord på den Engelska ånabåten. DÅ Ge-
peraten kom till lägret, församlade ban de hö-
gre. officerarne, och underiåttade dem om af-
sigten med hans sändning och den p:ovisoriska
regeringens beslut, hvarvid han likväl förteg
den beslutade flykten till England, då han väl
visste att en sådan underrattelse skulle hafva
varit farlig för medlemmarnes Hf. Off:cerarne
förklarade sig enhälligt emot ett återtog, och
då Geaeralen fann alla försök att öfvertala
dem fruktlösa, återvände han till Oporto, med-
delade sina Embetsbröder utgången af sin be-
ski kaing, och gick om bord på ångsskeppet.
Med slädje såg Pallmella hans återkomst; ty den
ära, denne var pä vägen att förvärfva sig, hade
resan i lans själ uppvaäckt den bittraste afund-
sjuka, Öfverväldigad af sorg och töllhet)
besaf sig Ssoldanha ned i sin koi. Knoapt
hade Gervera!eon lemnat lägret, förrän Oflice-
.
rarne ändrade tankar. En dep: riation, bestå-
ende af Geveralen och två Öfverstar begaf
sig til Oporto, för att beveka honom att
komma tll armen och öfvertaga befälet.
Alen burna stor var deras förundran och harm,
då de vid ankomsten till staden erfoo, att
alla Regeringens medlemnsar hade gått ombord
och lemnat armäen åt sitt öde. De skyndade
tull åvgfartyget och begärde ett samtal med
General Saldanha; men detta instämde icke