visans sak , tillkom det markisen af Palmella, som äldste närvarande officer, att. emottaga befälet öfver armgn. Hade den unga Diottningen sjelf tagit kommando, kund. resultatet ej blifvit sämre. Det variett kritiskt ögon-, blick; men en officer med-själsnärvaro skulle hafva förvandlat återtåget till framryckande, Ez: sådan man var Don Pedro Holstein icke: i många år hade han vasit förtrolig-re med en diplomatisk bureaus ränker, än fälttågets kvigiska värf. Han kunde knapt nog sitta qvar på hästen, och. då han red igenom -Porlos gator, under den församlade: Tols: vängdens vis. vatrop, fasthållande sig vid sadelknappen och nästan sjunkande under tyngden af sin krigsrustning, liknade man honom vid Sit Geors af Cappadocien, Portugals Skyddshelgon — såsom dennes bild, I processioneu vid Christi L:kamens fest, årligen med stor ståt föres genom stadew. Hela dagen förflöt, utan att man han längre än tre mit; och emedlertid blef Palmella då han börde, att armäön lemnat sin ställnivz, gripen af en panisk förskräckelse, och han återvände verkligen till Opo:to, utan alt cus hafva sett den armde, han skulle kommendera. Här församlade ban den provisorist a regeringen, och det beslöts, .att dess medlemmar skulle g gå om bord för att afsegla till England, under det armeän skulle lemna staden och söka att uppnå Spanska gränsen, Uppbragt öfver detta fega beslut tillhöd sig Geveral Saldanha, en af Portugisiska armevs bästa officerare, att stadva qvar och leda armåns ålertog, så vida tvänne medlemmar af regeringen äfven vil:e qva blifva och dela. ansvaret. Två af församlingen, eri KävalleriOfverste och en ung Ouvidor, antogo förslaget. Generalen svångde sig då upp på sin häst och ilade till armän, under det markisen och hans kamrater sökte tillflykt om bord på den Engelska ånabåten. DÅ Geperaten kom till lägret, församlade ban de högre. officerarne, och underiåttade dem om afsigten med hans sändning och den p:ovisoriska regeringens beslut, hvarvid han likväl förteg den beslutade flykten till England, då han väl visste att en sådan underrattelse skulle hafva varit farlig för medlemmarnes Hf. Off:cerarne förklarade sig enhälligt emot ett återtog, och då Geaeralen fann alla försök att öfvertala dem fruktlösa, återvände han till Oporto, meddelade sina Embetsbröder utgången af sin beski kaing, och gick om bord på ångsskeppet. Med slädje såg Pallmella hans återkomst; ty den ära, denne var pä vägen att förvärfva sig, hade resan i lans själ uppvaäckt den bittraste afundsjuka, Öfverväldigad af sorg och töllhet) besaf sig Ssoldanha ned i sin koi. Knoapt hade Gervera!eon lemnat lägret, förrän Oflice. rarne ändrade tankar. En dep: riation, bestående af Geveralen och två Öfverstar begaf sig til Oporto, för att beveka honom att komma tll armen och öfvertaga befälet. Alen burna stor var deras förundran och harm, då de vid ankomsten till staden erfoo, att alla Regeringens medlemnsar hade gått ombord och lemnat armäen åt sitt öde. De skyndade tull åvgfartyget och begärde ett samtal med General Saldanha; men detta instämde icke