net, är i samma mon en mägtig och ovär-
derlig organ för uppväckande af allmänna
sympatier, — tryckfiiheten, som stämplas
med namn at den låga pressen af alla dem,
hvilka icke sjelfva begripa tilivarelsen af an-
dra än låga motiver — äfven tryckfriheten
lånte sin magt åt folkets sak.
Man utskrek folkets politiska föreningar så-
som likgiltiga för reformen och endast tör-
stande efter en revolution, som de lik väl vil-
Je förekomma; man hade beslutitzZatt släp-
pa armen lös? på nationen; man talte om
nödvändigheten att placera Waterloo Hjelten
i spet-en för affärerna. — Och huru bemötte
folket alla dessa dåraktiga anslag? Det ö!f-
verskred icke lagarnes gränser; det anföll ic-
ke en enda af sina fiender; det sammandrog i
Jugn siva politiska föreningar till millionvis,
diskuterade de offentliga frågorna med mera
skarpsinnighet och skicklighet än någonsin,
och undertecknade nya petitioner till parla-
menlet.
Folkets fiender hotade tryckfiiheten — de
hotade tryckfriheten — med munkatle; de
hotade att qväfva hennes andedrag. Och hu-
ru uppförde sig häremot reformens offentliga
organer? De utgjorde 33 delar af Envgelska
bokpressarne, och fullföljde oförskräckte sin
bana. De besvarade icke Lord Lyndhursts
rasinde anfall i samma ton. De vacklade ic-
keåt hvarken den ena eller andra sidan, utan
arbetade rakt fram för det stora målet. Folket
och dess tryckfrihet äro Gud ske lof! oskadde;
Reformbillen är upphöjd bland Englands la-
gar, och tryckfriheten — representanten af
hela nationens upplysning — är mera betryg-
ga ! än den någonsin war förut.
i hvad form den Kongliga sanktionen gif-
ves åt denna stora mesyr, är af föga vigt för
nitioner. Men för bonom, ihvars namn den-
na sanktion skall gifvas, är det en fråga af
oberäkneligt värde. Efter att hafva under-
stödt Reformbillen under tusenfaldiga hinder
och under oräkneliga svårigheter bistått sina
Ministrar på deras ärofulla bana, skall Konung
FFilliam, nu då denna bana ledt Lord Grey till
segern — nu då svårigheterne och hindren
äro förbi — nu då Brittiska nationen knapt
kan afhålla sig från att nedfalla till fötterna
för en älskad och faderlig Monark, för att om-
famna hans knän och dyrka honom som sin
välgörare — skall Konubg William nu draga
sig tillbaka? — vända sig ifrån sina tillgifna
och tacksamma undersåter? — skilja för all--
tid sitt namn från den Handling, hvari hvarje
bokstaf är oförgänglig? — vill han låta efter-
verlden se att 1832 års reform icke genom-
diefs under; hans. auspicier utan i trotts af
honom? — och sådant blott för att röja en
fruktlös motvilja för den mäst lysande akt
som pryder Englands historia? -
Om Hofmännen afråda H:s Maj:t, att vid
detta tillfälle visa. sig för hans lyckliga folk,
under föregifvande, att några eländiga insulter
skulle möta honom; — så är detta prat vis-
serlisen ganska värdigt den källa, hbvarur det
härflyter; men föga värdt att tros af en mo-