oo a OO
it hänseende
e bekymmer,
slandets och
vilka ellde-
egenskapen
rättskaffens
ifva beklag-
berättelser,
Jen vildaste
0 i sig sjelf
le allramest
va envist å-
ir det heia,
eter, sina en-
hämnd 1 för-
vilkas be-
ärdade pro-
ande för dy-
försäkringar
ne rötande
oralitd, hade
itertaga det
esteus begå-
vid ullfället
kände up-
närksawmhe-
iihs, JHal-
hvad man
, på klub-
a. Framför
Virth, hvil-
yftning icke
ickhet, utan
ill den grad
röder, för-
icke vald
t, bvilken
nde och ut-
nsamma be-
if en eller
rån hvarje
a gånger sin
:opade hi-
Tyska fur-
och ankla
Berusade
det vildaste
ecknade vid
sånger och
id de bord,
ito. Sjelf-
år Itzstein
0 sig passi-
här inåste
oppositio-
(ånga af de
efter deras
sens talare
icke hafva
sen uppror
nd de när-
ste, utmå-
A C9NQ IN er
ty exempel äro ej sällsynta, att smär-
STOCKHOLM oväldig3
Den 12 Juni. re apothek blifvit förvandlade till tracteurs-
ställen och att dettaoskick af vederbörande
tåles, såsom enda vilkoret för sådane apotheks
bestånd; emedan bergning är, i hvarje lifvets
ställning, ett nödvändigt beting och emedan
erfareolieten dessutom lärer, att i allmänhet
Man her under sednare veckorva hört be-
rättelser om åtskilliga Svenska bönder och
torpare, som fått det ömkliga och löjliga in-
faliet, att hos styrelsen begära respenningar
resa; men en del har dock härvid
åt Ryssland, för att der blifva possessionater
på de många landtegendomar, som de inbillat
sig att Choieran gjort öde. Man kan väl
icke egentligen ur dessa händelser draga nå-
gon annan slutsatts, än att man lätt kan få
den enfaldiga att löpa med limstången till
verldens ända, — blott man består honom fri
fäst mera
uppmärksamhet än saken var värd.
Det som senast i detta
var, att tvänne torpare under Stjernfors Bruk,
tillhörigt I. E. Stats-Rådet Gr. Mörner, kom-
mit till Stockholm, för att bortbyta sitt gam-
la Svenska fädernesland mot mellangift af ett
Ryskt ödeshemman.
Vi anse oss emedlertid för sanvingens skull
böra meddela följande oss tillhondakomne be-
tyg, af Bergslogden iorten, utvisande att upp-
gifterne i denna sednare berättelse till en del
varit origtiga.
Att en under Stjernfors Bruk, tillhörigt IH.
E. Stats-Rådet m. m., Högvälborne Hr Gr.
Mörner, 1 Ljusvarsbergs Socken af Nerikes
Län, lydande torpare Jan Jansson i Björkäng,
efter eget åtagande, för olofligen försåldt tim-
mer, och emot det, att han skulle undvika
lagligt åtal för förbrytelsen, under den 22
sistl. Martii frivilligt förbundit sig egendomen
vid den 1i:sta Maj afträdas; det varder härmed
inlygadt af undertecknad, som föreningen be-
vittnat, Nya Kopparberget den 26:te Maj 1832.
And. FVestling.
Förlidet år afbrändes genom vådeld dag-
karlen Matts Larssons i Lakbäcken stuga,
tillhörig Hans Excellence, Stats-Rådet sv. m.
Högvälborne Hr Grefve Mörner, inom Ljus-
narsbergs Socken, Nerikes Län och Stjernforss
Bruk underlydande, i hvars ställe en annan
stuga upprättades, hvari Matts Larsson sedan
bodt och ännu bor, samt har han likmätigt
till Mantalsskrifningen med Ljusnarsbergs Soc-
ken inlemnade förteckningar på följande sätt
varit skrifven åren 1830, 1831, 1932,
Lak bäcken dagkarl Matts Larsson född1779.
Hustru Lisa 1779.
Dotter Maja 1817.
Här säges, att en dess Son Eric Mattsson
skall nu på våren uppgått till Stockholm,
der eller hvaromkring han troligen ännu fin-
nes, samt möjeligen kuvnat angifva sig såsom
Torpare under Stjernforss, som han dock al-
drig varit,
Ännu ytterligare förljudes att en vid namn
Eric Andersson från Westra Nybygge, som
han till hälften med Petter Perssoa af ega-
ren Jan Jausson förlidet år arrenderat, äfven
1 1 a oa TE MAA a 1 -. AA ss AA oo
afseende omtalades
den rikaste köpmannen har de bästa varorne,
och att bekymren för fysisk bergning vanli-
gen förslappa känvslan af moraliska åliggan-
den.
Ehuru skråtvångets upphäfvande är mycket
nyttigt, är dock ingen regel utan undantag,
och våra helsovårdare (medici och pharma
ceutici) kunna svårligen undgå skråtvång,
emedan man ej kan förvänta att de förskaffa
sig grundliga insigter, då sådane ej lemna dem
någon fördel för bergning och då me-
dicinska insigter och medicamenters godhet ej
kunna af allmänheten controlleras. Må viak-
ta oss, alt på vinst och förlust lemna vår hel-
sa till spillo för det farliga qvacksalveriet!
Då min Läkare, angående medicinalväsen-
det i de skråfiia Södra Amerikanska Frista-
terna, underrättat mig: att i hela provinsen
Antioquia icke finnes en enda legitimerad Läka-
re eller examinerad Apothekare, att de mno-
minela Apothekea handhafvas på ett alldeles
oförsvarligt sätt, alt gifter säljas till hvem och
i hvad qvantitet som helst, att de så kallade
Apothekarne ej äro generade af någon taxa
och derföre låta betala sig för ett Skålpund
Vitriololja två lod guld, för ett lod Skedvat-
ten en piaster, för ett lod Cremor Tartari 2
plaster o. s. v., att läkarevården bestrides af
qvacksalvare och af gamla guammor, hvilkas
förnämste likemedel utgöres af värmande och
kylande drycker, för hvilkas classification in-
gen princip följes och att tre af desse Läkare
vid elt bens amputerande, ej förstodo under-
binda artererne, utan sökte igenom förnyade
amputationer stilla blödningen, som efter tred-
je repeterade operationen dödade patienten; ;
— då min Läkare äfven underrättat mig, alt
en medicine practicus i England för ett natt-
vak tagit ett pund i sch. Sterl, för tjugo
blodiglar ett pund och för ett kräkpulver 2
Sch. 6 d., och att, på detta sätt kostnaden
för en enda dag gått till omkriag 70 R. och.
för en kort och med döden slutad sjukdom,
till 559 R.; ) — och då jag nu är nog lyck-
lig att, genom biträde af en legitimerad Apo-:
thehare, för ev ringa penning hafva återskaf-
fat alla de minas, af en svår farsot vacklande
helsa och har förmågan att skrifva dessa ra-
der med en, på två ställen afbruten, nu full-:
komligt frisk arm; så kan jag ej annat än
hembära tacksägelser till dem, som ordnat
vårt medicinalväsende och till dem, som ny-
ligen. blifvit orätt tadlade för bibehållandet
deraf.
Fördomsfri Landtman.