som höfves ett document åf den upphöjda
caracttre som det ifrågavarande. Någon parti-
galla har blandat sig med ispelet. Så 1. ex.
heter det att männen af den 13 Mars? i sina
skymfande (insultantes) theorier låtit en öf-
verdrifven beskattning gälla såsom en välger-
ring. På sin höjd ursägtligt i en polemik
för dagen, ingalunda i ett dylikt officielt do-
cument, der saken, endast saken bör tala, är
det att nyttja ett så öfverdrifvet talesätt om
sina motståndare, samt att de velat låta en
hög beskattning gälla såsom en wvälgerning,
Detta har säkert ingen juste milieu — man nån-
sin hvarken tänkt ellery sagt, Om juste mi-
fieun, hvilket ej kan nekas, i det längsta sträf-
vat för en hög budget och visat sig mindre
mån om att lätta folkets bördor än att kämpa
för sina ensidiga åsigter, så är det icke min-
dre visst alt oppositionen, i dessa frågor, icke
heller visat sig alldeles fri från anstrykning
af sina politiska affectioner eller corporations-
a2ntressen.
Utom det att Ministeren ofta af flere häf-
tiga oppositionsmän egde att påräåkna medhåll
eller åtminstone tystnad, då det gällde för-
böjning eller bibehållande af utgiftstitlar, hvari
de på ett eller anvat sätt kunde anses intres-
serade, såg man under loppet af discussionen
flere bevis på hvad individens popularitet ut-
rättade på principens bekostnad. Se här ett
exempel: Maximum af pensioner för Enkor
är 6000 Frances, en rätt anständig summa;
likväl beslöts med aceclamation att Marskal-
kinnan NVey skulle erhålla 20,000. Samma dag
debatterades öfver anslaget till Chefen för
Parisiska Nationalgardet och oppositionen, hos
hvilken embetets nuvarande innehafvare, Mar-
skatken Lobau ej är väl anskvifven — i visst
afseende, som vi tro, med råtta —— kämpade i
flera timmar, för att få det nedsatt under den
redan nedsalta summa ministeren yrkade och
hvilken tycktes vara temligen måttlig, relativt
till det upphöjda och representation underka-
stade embetet. En annan gång då man de-
batterade öfver pensionsstaten, förnam hvarje
fiende till Carlismen med rättvis harm, huru
pensioner till ett betydligt belopp voro an-
slagne åt Chouanerne i Vendde. Från oppo-
sitionens bänkar stormades mot ministeren med
största häftighet. Då uppsteg, om viej miss-
minne oss, den nu afltidne Conselj-Presidenten
och åberopade General Lamarque, som com-
menderat i Vendåee och som skulle förklarat
Isen. att dessa pensioner, under Bourbo-
nernes tid utdelade i massa åt deras fordna
anhängare, ej kunde indragas utan största vå-
da för lugnet i denna provins och Generalen
bejakade det. Anslaget gick genast igenom.
Detta bevisar åter att oppositionen ej alltid
var infaillible i sina besparingsförslag; men
om ej en af dess Chefer denna: gång gifvit
elt intyg till Ministörens fördel, hade ej allt-
iwummans blifvit ansedt såsom en uppenbar
Carlism. hos. Ministören? Men vi återvända
till redogörelsen,
I det egentliga syndaregistret synes också
documentet i em punkt lida af en öfverdvift,
Life oo GAPlaR I Lan HnarKh. Det heter
styre
