som höfves ett document åf den upphöjda caracttre som det ifrågavarande. Någon partigalla har blandat sig med ispelet. Så 1. ex. heter det att männen af den 13 Mars? i sina skymfande (insultantes) theorier låtit en öfverdrifven beskattning gälla såsom en välgerring. På sin höjd ursägtligt i en polemik för dagen, ingalunda i ett dylikt officielt document, der saken, endast saken bör tala, är det att nyttja ett så öfverdrifvet talesätt om sina motståndare, samt att de velat låta en hög beskattning gälla såsom en wvälgerning, Detta har säkert ingen juste milieu — man nånsin hvarken tänkt ellery sagt, Om juste mifieun, hvilket ej kan nekas, i det längsta sträfvat för en hög budget och visat sig mindre mån om att lätta folkets bördor än att kämpa för sina ensidiga åsigter, så är det icke mindre visst alt oppositionen, i dessa frågor, icke heller visat sig alldeles fri från anstrykning af sina politiska affectioner eller corporationsa2ntressen. Utom det att Ministeren ofta af flere häftiga oppositionsmän egde att påräåkna medhåll eller åtminstone tystnad, då det gällde förböjning eller bibehållande af utgiftstitlar, hvari de på ett eller anvat sätt kunde anses intresserade, såg man under loppet af discussionen flere bevis på hvad individens popularitet uträttade på principens bekostnad. Se här ett exempel: Maximum af pensioner för Enkor är 6000 Frances, en rätt anständig summa; likväl beslöts med aceclamation att Marskalkinnan NVey skulle erhålla 20,000. Samma dag debatterades öfver anslaget till Chefen för Parisiska Nationalgardet och oppositionen, hos hvilken embetets nuvarande innehafvare, Marskatken Lobau ej är väl anskvifven — i visst afseende, som vi tro, med råtta —— kämpade i flera timmar, för att få det nedsatt under den redan nedsalta summa ministeren yrkade och hvilken tycktes vara temligen måttlig, relativt till det upphöjda och representation underkastade embetet. En annan gång då man debatterade öfver pensionsstaten, förnam hvarje fiende till Carlismen med rättvis harm, huru pensioner till ett betydligt belopp voro anslagne åt Chouanerne i Vendde. Från oppositionens bänkar stormades mot ministeren med största häftighet. Då uppsteg, om viej missminne oss, den nu afltidne Conselj-Presidenten och åberopade General Lamarque, som commenderat i Vendåee och som skulle förklarat Isen. att dessa pensioner, under Bourbonernes tid utdelade i massa åt deras fordna anhängare, ej kunde indragas utan största våda för lugnet i denna provins och Generalen bejakade det. Anslaget gick genast igenom. Detta bevisar åter att oppositionen ej alltid var infaillible i sina besparingsförslag; men om ej en af dess Chefer denna: gång gifvit elt intyg till Ministörens fördel, hade ej alltiwummans blifvit ansedt såsom en uppenbar Carlism. hos. Ministören? Men vi återvända till redogörelsen, I det egentliga syndaregistret synes också documentet i em punkt lida af en öfverdvift, Life oo GAPlaR I Lan HnarKh. Det heter styre