öfverlägga, Slår det alltid ut på det lycklisaste sättet? Skulle man icke oftare vara frestad att önska en riksdag så gerna ogjord som gjord? Det kan verkeligen så hända; men hvaraf kommer det? Försök på att välja sådana riksdagsmän som, utan afseende på om de äga två, tre hemman, eller bara ett fjerdledets, äro kände för hedrande tänkesätt och någon ifver för det allmänna bästa, min som hålla ordning isitt hus och icke visa sig lystna efter att berömmaus; med ett ord: välj menniskor som hafva godt förstånd och ett redligt och varmt hjerta, så skall det allmänna se sin lycka främjad; och gif dem den förmaningen att de ihågkomma huruledes Gud och ;fta menniskaa ser deras uppåt, samtatt de icke sändas för att förmera si; sjelfva, utan för att tjena sina hemmavarande bröder och tala anningens stilla och rättfirdiga språk inför alla, Detta kapitel som uptager blott ett par lad syntes dock hafva förtjent och bhehöft nera fullständighet. Förf. hår gifvit mästa vidlöftigheten åt siva förmaningar till Bönlerna att icke knota öfver de beslat som styrelsen aktar nödiga. -— — Detta är en mycvet kinkig sak , säger han. Han har glömt tt göra sima hedervärda läsare upmärksamma på en ännu brtänkligare sak vid Qiksdagar — len: att taga Ul för ärende. Detta är ju äfven en mycket kinkig sak! Ett par ord om smörgås-klubien, der man ej bör nöta förnycken tid, samt några varningar mot Rikslagsintriger, partianda m. m. hade kanske äfven varit på sitt ställe. Det besynnerligaste är dock att Förf. med den plan han följt, alldeles underlåtit att gifva sina Läsare det minsta begrepp om landets konstitution och dess innehåll. Var detta en lömska, så var det illa; var det afsigt så var let ännu värre, Kärleken till fosterlandet ökas då man väcker upmäirksambet på den rihet det njuter i jemförelse med så många ndra länder, och i en stat, der allmogen iar en röst vid riksmötena, borde man icke inse det alldeles öfverflödigt att gifva den en mula begrepp om landets grundlagar. Angående borgareståndet, lär Förf. sina läare att Borgwästarne äro de klokaste och iunnigaste af alla Ledamöterne, — hvarvid Förf. glömt eriara, att ingen regel är utan unlantag. Det omständligaste i boken är, som sig bör, ifhandlingen om jordbruket. Derefter följa några reglor för nmgänget med menniskor, nåsot om menniskans födande och uvfostrande, moraliska betraktelser m. m. I stilen har Förf. med afseende på odlingssraden hus dem för hvilka han skrifvit, valt et okonstlade hvardagsspråket. Han synes iock hafva gått uågot långt häruti på sidan far, bvärs inoehåll vi ej råda någon att lju22