öfverlägga, Slår det alltid ut på det lyckli-
saste sättet? Skulle man icke oftare vara fre-
stad att önska en riksdag så gerna ogjord som
gjord? Det kan verkeligen så hända; men
hvaraf kommer det? Försök på att välja så-
dana riksdagsmän som, utan afseende på om
de äga två, tre hemman, eller bara ett fjer-
dledets, äro kände för hedrande tänkesätt och
någon ifver för det allmänna bästa, min som
hålla ordning isitt hus och icke visa sig lyst-
na efter att berömmaus; med ett ord: välj
menniskor som hafva godt förstånd och ett red-
ligt och varmt hjerta, så skall det allmänna
se sin lycka främjad; och gif dem den förma-
ningen att de ihågkomma huruledes Gud och
;fta menniskaa ser deras uppåt, samtatt de icke
sändas för att förmera si; sjelfva, utan för
att tjena sina hemmavarande bröder och tala
anningens stilla och rättfirdiga språk inför alla,
Detta kapitel som uptager blott ett par
lad syntes dock hafva förtjent och bhehöft
nera fullständighet. Förf. hår gifvit mästa
vidlöftigheten åt siva förmaningar till Bön-
lerna att icke knota öfver de beslat som sty-
relsen aktar nödiga. -— — Detta är en myc-
vet kinkig sak , säger han. Han har glömt
tt göra sima hedervärda läsare upmärksamma
på en ännu brtänkligare sak vid Qiksdagar —
len: att taga Ul för ärende. Detta är ju äf-
ven en mycket kinkig sak! Ett par ord om
smörgås-klubien, der man ej bör nöta för-
nycken tid, samt några varningar mot Riks-
lagsintriger, partianda m. m. hade kanske äf-
ven varit på sitt ställe.
Det besynnerligaste är dock att Förf. med
den plan han följt, alldeles underlåtit att gif-
va sina Läsare det minsta begrepp om landets
konstitution och dess innehåll. Var detta en
lömska, så var det illa; var det afsigt så var
let ännu värre, Kärleken till fosterlandet
ökas då man väcker upmäirksambet på den
rihet det njuter i jemförelse med så många
ndra länder, och i en stat, der allmogen
iar en röst vid riksmötena, borde man icke
inse det alldeles öfverflödigt att gifva den en
mula begrepp om landets grundlagar.
Angående borgareståndet, lär Förf. sina lä-
are att Borgwästarne äro de klokaste och
iunnigaste af alla Ledamöterne, — hvarvid
Förf. glömt eriara, att ingen regel är utan un-
lantag.
Det omständligaste i boken är, som sig bör,
ifhandlingen om jordbruket. Derefter följa
några reglor för nmgänget med menniskor, nå-
sot om menniskans födande och uvfostrande,
moraliska betraktelser m. m.
I stilen har Förf. med afseende på odlings-
sraden hus dem för hvilka han skrifvit, valt
et okonstlade hvardagsspråket. Han synes
iock hafva gått uågot långt häruti på sidan
far, bvärs inoehåll vi ej råda någon att lju-
22