0 Sr Q ET
lysning bland den del af nationen, som mest
känner behof deraf. Graden af det hedervär-
da stånrdets upplysning bör destomindre vara
oss likgiltig, som det vid våra Riksdagar ut-
öfvar ett temligen betydligt inflytande på vå-
ra vigtigaste angelägenheter. Denna lilla bok,
författad på ett ganska fattligt språk, synes
tjenolig att väcka eftertankan, och bibringa
elementerne af de wigtigaste kunskaperne
i alln 8ma lifvet. --
Fört. börjar med en beskrifning öfver den
fire naturen; framställer en del af läran om
verldssystemet, Mathematiska och fysiska Ge-
ografien; vidrör tyngdläran, beskrifver luften,
åskan, månans dragnings-kraft, ljus och värme
m. m. — och slutar med en betraktelse öfver
mturkraäfterne, deras sammanhang och det
ursprung, hvartill de hänvisa.
Dernäst lemnas in nuce en beskrifning om
menniskans kropp; sedan följer en afdelning
om Gud och menniskans själ. Begynnelsen af
denna afdelning kan tjena till exempel på
förf:s bemödanden att gifva åskådlighet åt si-
pa framställningar.
Ljus och värme äro hufvudsakligast nöd-
vändiga för djurkroppar och vexter. I skug-
gen bli de flesta vexter mindre litliga än iso-
len; och i fullkomligt mörker bli de färglösa.
En potates, som gror i källaren eller i mörkt
rum, fårihvit grodd; finnes en glugg på rum-
met gå drager sig grodden deråt, om den ock
finnes på flera alnars afstånd; han kan under
tiden skjuta ut ämnen till blad, men dessa äro
Jikväl ännu ofullkomliga till storlek och skap-
ned, samt ega icke början till grön färg, förr
än stängeln kommit att få beskinas af ljuset.
Viker man honom tillbaka inåt det mörka,
så vänder han sig sedermera, vid ytterligare
tillvert, å nyo till ljuset. Ljuset ör vilkoret
för vextens lif, ett hufvudsyfte för dess
sträfvande.
Så som växten längtar efter ljus, längtar
mertmniskan efter källan lör allt ljus, den källa
från hvilken solarnes ljus först alstrades. Bö-
jes Vår kosa understundom tillbaka från Gud,
som r denna gemensamma ljusets källa, så
finne vi inom oss en känsla utaf bhehof att å-
ter vEnda oss till den, från hvilken allt ljus
och all godhet kommen Förr lemvar oss icke
sem vetet i fred; vi måste hylla vårt ursprung,
den första gruaden till vår varelse och som
med gin beskärmande allmagt låter sitt ljus
Envu lysa ölver verlden — märkbart för våra
ögon då det uppenbarar sig såsom solens ljus,
förnimmeligt för hjerta och själ då det uppen-
barar sig i dess verksamhet inom oss, under
ten af medvetande om ondt och godt, rätt
Ob arält.?
I den följande afdelningen, om menniskors
dlika sätt att tillbringa sin lefrad får Förf,
anledning att äfven nämna ett par ord om de
Jfrra Stånden.
Tbland andra inrättningar och bruk sedan
fordom tid ha vi också en sed inom riket som
kallas att hålla Riksdag. På dessa samman-
komster vill Konuvgen att de förståndigaste
utaf felket skola öfverlägga om de ämnen som
tarfvas för rikets väll Då sammankomma en