0 Sr Q ET lysning bland den del af nationen, som mest känner behof deraf. Graden af det hedervärda stånrdets upplysning bör destomindre vara oss likgiltig, som det vid våra Riksdagar utöfvar ett temligen betydligt inflytande på våra vigtigaste angelägenheter. Denna lilla bok, författad på ett ganska fattligt språk, synes tjenolig att väcka eftertankan, och bibringa elementerne af de wigtigaste kunskaperne i alln 8ma lifvet. -Fört. börjar med en beskrifning öfver den fire naturen; framställer en del af läran om verldssystemet, Mathematiska och fysiska Geografien; vidrör tyngdläran, beskrifver luften, åskan, månans dragnings-kraft, ljus och värme m. m. — och slutar med en betraktelse öfver mturkraäfterne, deras sammanhang och det ursprung, hvartill de hänvisa. Dernäst lemnas in nuce en beskrifning om menniskans kropp; sedan följer en afdelning om Gud och menniskans själ. Begynnelsen af denna afdelning kan tjena till exempel på förf:s bemödanden att gifva åskådlighet åt sipa framställningar. Ljus och värme äro hufvudsakligast nödvändiga för djurkroppar och vexter. I skuggen bli de flesta vexter mindre litliga än isolen; och i fullkomligt mörker bli de färglösa. En potates, som gror i källaren eller i mörkt rum, fårihvit grodd; finnes en glugg på rummet gå drager sig grodden deråt, om den ock finnes på flera alnars afstånd; han kan under tiden skjuta ut ämnen till blad, men dessa äro Jikväl ännu ofullkomliga till storlek och skapned, samt ega icke början till grön färg, förr än stängeln kommit att få beskinas af ljuset. Viker man honom tillbaka inåt det mörka, så vänder han sig sedermera, vid ytterligare tillvert, å nyo till ljuset. Ljuset ör vilkoret för vextens lif, ett hufvudsyfte för dess sträfvande. Så som växten längtar efter ljus, längtar mertmniskan efter källan lör allt ljus, den källa från hvilken solarnes ljus först alstrades. Böjes Vår kosa understundom tillbaka från Gud, som r denna gemensamma ljusets källa, så finne vi inom oss en känsla utaf bhehof att åter vEnda oss till den, från hvilken allt ljus och all godhet kommen Förr lemvar oss icke sem vetet i fred; vi måste hylla vårt ursprung, den första gruaden till vår varelse och som med gin beskärmande allmagt låter sitt ljus Envu lysa ölver verlden — märkbart för våra ögon då det uppenbarar sig såsom solens ljus, förnimmeligt för hjerta och själ då det uppenbarar sig i dess verksamhet inom oss, under ten af medvetande om ondt och godt, rätt Ob arält.? I den följande afdelningen, om menniskors dlika sätt att tillbringa sin lefrad får Förf, anledning att äfven nämna ett par ord om de Jfrra Stånden. Tbland andra inrättningar och bruk sedan fordom tid ha vi också en sed inom riket som kallas att hålla Riksdag. På dessa sammankomster vill Konuvgen att de förståndigaste utaf felket skola öfverlägga om de ämnen som tarfvas för rikets väll Då sammankomma en