te i ett i politiskt hänseende vigtigt Öögonblick, under loppet af förlidet år, funno hos Oppos tionsbladet Le Temps, en lika vältalig som för Conselj-Piesidenten hedrande uttydning. Tidens anda ville du bekämpa, Casimir Perier! bejda henne i sin fart, drifva henne tillbaka. Vanmägtige! Hon går sin väg fram öfver dig och din gaf och mångas som mindie voro än du; men när en gång, efter utkämpad strid, hennes segerfana svajar öfver folken och fläktar svalka åt skarorna som derunder trygga hvila utefter den heta dagen ,! då hedrar bon, en ädel fiende , äfven dem, somi blind, men oskrymtad ifver, väpnat sig mot henre och med okufvadt mod mötte henne i striden och föllo för hennes hand. Då skall äfven ditt namn svåfva på hennes läppar! Om det såkallade Mouvements-partiet vinrerinågot på Casimir Pöriers död torde vara svårt att bestämma. Att det icke blir fallet, åtminstone för ögonblicket, är vår öfvertygelse. Det säkra är emedlertid att intet af de partier som nu söndra Frankrike eger att bland sig framvisa en man som för sin sak, sitt parti kan blifva hvad Perrier var för le juste mulieu och dess trosläror. Ett rykte som vi i vårt gårdagsnummer anfört nämner Hertig de Cazcs såsom hans efterträdare; vid nogare granskning finna vi likväl detta hafva varit med förutsättnivg att Torys och JFPVellington i EngJand skulle komma till styret; då all utsigt för vederbörande lärer vara förlorad i detta hänseende, kan det synas trovärdigare att den bekante Dupin, som ett äldre rykte destinerade till den aflidne Conseljpresidentens efterträdare, verkligen också blir det, i fall juste milieu behåller öfverband, hvilket, till en början åtminstone, väl blir fallet. Han vore väl också bland Centerns män den mest skicklige och har i sina själsegenskaper mycken. likhet med den aflidne, med hvilken han för öfrigt ofta låg i delo. Samma stora parlamentariska sykte, samma ohöjlighet i caracteren, den ett helt års verkligt grym impopularitet ej förmått kufva eller ens rubba, vidsträckta insig2er i allt hvad som hör till lagverket och den inre förvaltningen; se der Herr Dupins egenskaper. Dertill är han vida mindre bäftig än Perier och skall sällan förhasta sig eller förgå sig. Deremot tvifle vi på att han, en gammal, vidtfrågdad jurist och sakförare, eger den gevandtheit, den fallenhet för bebandlingen af utrikes politiken, den vana af verlden och menniskorna som erfordras för att bekläda en Conselj Presidentsplats. Emedlertid är ban dock den enda af partiets utmärkte män som rimligtvis bör kunna komma i fråga. Herr Guizöt är allt för mycket Rhetor och Piofessor, Herr Thiers är för ung och har dessutom ännu aldrig visat sig anvat Ö i tribunen och på en skäligen underordnad post i förvaltningen. Herr Royer Collard är en lifslefvande abstraction och skulle föga passa för något annat Cabinett än litteratörens. Han är desstam. som vi förmoda, något commad. hvil