alla tillfällen nit, kraft och sjelfständighet? Det faller sig temligen klart, att de nästan aldrig, utan servskilte binäringar, eller egennyttiga förbindelser, kunna hafva deras torftiga utkomst, att följaktligen, då de med bekymmer uträtta de angelägnaste af sina göromål, de aldrig skola willigt lemna deras uppmärksamhet åt sådane ämnen, som ligga utom deras dagliga verkningskrets, eller möjlige minska den enskilta välviljan, hvari de måste söka de förnämsta utvägarne för sin existence. Med bästa vitja, kraft och sjelfständighet, lär derföre, så länge landtregeringen lemnas i sitt närvarande ofullständig ga skick, hvarje väktare öfver lagarna förgäfves söka förbättra landets polis. Kungörelser och föreskrifter höras och glömmas; varningar, suspensioner, afsältningar för Länsmännen. medföra ringa verkan; ty de, som komma i stället, blifva ej mera nitiske än de förre, — allt af det gällande skäl, att bekymren för fysisk bergning, vanligen förslappa känslan af moratiska åligganden. Väl har man i sednare tidesökt hvälfva åtskilliga ekonomieoch polis-ärender på presterskapei; men äfven dessa embetsmän äro ställde i den belägenhet, att de till stor del måste bero af sina åhörares välvilja, hvars bibehållande icke alltid kan förenas med ett nitiskt handhafvands af ordning och skick. Det är dessutom oförenligt med p:estens kall; och oftast för honom motbjudande, att på en gäng vara religionslärare och polismästare. Oansedt allt hvad författnivgarne i detta afseende ålägga honom, fordras det ändock serskilta egenskaper, — som ej finnas allestädes, och som icke gerom befallning framkallas, — att uppfylla alla dessa olikartade, till en del nästan obilliga fordringar