(Insändt.) TÄNK FÖRST, TALA SEDAN. Af tvänne underrättelser från Carlskrona, dels om Lönnbrännerierne i en del Socknar af Blekinge och dels om öfverenskommelsen emellan de Handlande i Carlskrona att afstå från all försäljning af bränvin i köpmansbodarne, har Nya Argus tagit sig anledning till åtskilliga reflexioner mot Embetsoch Tjenstemännen i denna ort. De laglösheter, som: uppkommit i och -med Lönnbränningarne, utgöra, efter Argi åsigt, upplysande exempel på verkningarne af en slapp administration. Han finner det märkvärdigt att frivilliga öfverenskommelser i städerne erfordrats för att afskalja ett genom Författningarne förbjudet missbruk.? Han anser detta bevisa, att Lagens väktare äro alltför liknöjda, för att utkräfva lydnad åt förbudet. Han tror det röja den slapphet, den brist på nit, kraft och sjelfständighet, som man i sednare tider så ofta skall anmärkt vid tillsynen öfver Lagarnas efterlefnad — äfvensom den föraktande opirion, som de lydnadsskyldige hysa om Lagarnes handhafvare. — — Det är icke ovanligt, att Argus ensidigt och skeft dömer i ämnen som han icke känner, och den tänkande allmänheten, som numera känner honom, plär icke deraf missledas. Hans tid är förbi, sedan hans rätta natur afslöjades. Man mäter nu ännu mindre än förr personers och sakers värde efter Argi måttstock. De tänkande och pröfvande äro dock ty värr, få; mången finner i den uppblåsta ton, hvarmed den inrotade arrogancen afsäger sina domslut, ett tecken till ofe!barhet och oväld; — och det torde derföre icke vara utan skäl att i ett vigtigt ämne närmare granska hans anmärkningar, — i synnerhet som ban, likaså oblygt som förolämpande, angripit Embetsmän, hvilkas förhållande och personliga värde han icke känner. Då de händelser, som föranledt Argi reflexioner och grundlagt hans slutföljder, tilldragit sig i Blekinge, måste hans tillvilelser anses i första rummet riktade åt administrationen af denna ort, eburu de synas ämnade att äfven fTo oo ans landa Atfall sandal ög