Herr Assessor Todell fattade nemligen — i välmening och då inga andra argumenter hjelpte — ett veduä. Pang! — fick den obstinate Ir P. ett slag på armen; Pang! åter elt — och åter — — Han sökte parera undan med Inlagan, ropade på konstitution, Lagar och Författniogar och GeneralTullstyrelsen; — men hvad förslå de mot vedträn? Hr P. jemte Inlagan blefvo formligen slagna på flykten, och Hr Assessor Bodell vann en fullkomlig seger. Sedan den obstinate hämtat sig, skyndade han att anmäla saken hos Kongl. General-Tullstyrelsen, som genast anbefallde Isglig undersökning, och förklarade att den segrunde Hr Assessor Bodell skulle, tills målet blifvit hos Domaren afgjordt — äga att hvila på sina lagvar, ellev anse sig såsom suspenderad — huru han ville kalla det. Det är underligt att en man i Staten kan så glömma sig — lär mången utropa. — Det är sanvut; — men det är vida underligare, att mar vågar upplägga vedträn bredvid en så eldfängd man som Hr Bodell. Hvad skall Brandförsäkrings-Contoiret säga derom?