Herr Assessor Todell fattade nemligen — i
välmening och då inga andra argumenter
hjelpte — ett veduä. Pang! — fick den ob-
stinate Ir P. ett slag på armen; Pang! åter
elt — och åter — — Han sökte pa-
rera undan med Inlagan, ropade på konstitu-
tion, Lagar och Författniogar och General-
Tullstyrelsen; — men hvad förslå de mot
vedträn? Hr P. jemte Inlagan blefvo formli-
gen slagna på flykten, och Hr Assessor Bodell
vann en fullkomlig seger.
Sedan den obstinate hämtat sig, skyndade han
att anmäla saken hos Kongl. General-Tullstyrel-
sen, som genast anbefallde Isglig undersökning,
och förklarade att den segrunde Hr Assessor
Bodell skulle, tills målet blifvit hos Domaren
afgjordt — äga att hvila på sina lagvar, ellev
anse sig såsom suspenderad — huru han ville
kalla det.
Det är underligt att en man i Staten kan
så glömma sig — lär mången utropa. —
Det är sanvut; — men det är vida un-
derligare, att mar vågar upplägga vedträn
bredvid en så eldfängd man som Hr Bodell.
Hvad skall Brandförsäkrings-Contoiret säga
derom?