PUBLICANER och SYNDARE. Emellan chefen för Nederlags-Inspektionenv härstädes, Hr Assessorn Bodell, samt en ung Fr P., Bandlande, förekom i Tisdags, på den förres embetsrum, en särdeles bäftig dispuiationsakt öfver riktigheten af en Inlaga, röjande nederlagsgods. H. Assessor Bedell, som är känd för en ganska hederlig cch betlefrad man, ansåg Inlagan innehålla en origtighet, uppkommen genom förblandning af gods på nederlag och gods på Kredituplag. Herr P. utgick från Hr Asessor Bodell, för att rådfråka sig; men återkom straxt och påstod att Inlagan var författod i laga ordning. Anmärkningen vidkölls dock af Herr Åssessorn , och Hr P. utgick ånyo för att rådfråga sig, — Jan återkom för tredje gången med samma öfvertygelse och samma Inlaga. Hr Bodell var olyckligtvis lika så beståndande i sin öfvertygelse; han demonstrerade af allsin kraft, af all sin själ och all sin håg; men det hbalp ej Hr P. stod så fast i trona, som om han önskat sig martyrkronan — hyilken han ock mot förmedan erhöll.