ter ie BR RR Götheborg den 12 Maj. Nöden börjar att blifva högst alfvarsam i vårt granskap. Redan förliden Måndag innehöllo Götha Runo: en framställning till allmänheten, från Her: Prosten och Kyrkoherden A. P. Traneus, i Morups Pastorat af Hallands Läh, hvilken på det ömkeligaste skildrar nöden derstädes. Sedan Herr Prosten och Kyrkoherden framställt orsaker och detaljerade omständigheter, fortfar ban sålunda: Jag har, under de dagliga sjukbesöken, haft tillfälle att flerestädes förnimma nöden i sin höjd, eller rättare sitt djup. Eller är det icke så, der intet tecken till ätligt finnes i buset; husfadren är sängliggande, mer af långsam svält, än sjukdom; barnen släpa sig fram lidande, än af hunger, än af frossan; husgerådet bortsåldt, med undantag afett gammalt bristfälligt bord och en halmstol; kläderne likaledes, utom de som äro oumbärliga att skyla nakenheten; den enda, som ännu uthärdar, är modern, som delar sin tid mellan sjukvård och tiggande. Dylika exempel äro ej sällsynta, ehuru med olikhet i omständigheter; men hvarföre skulle jag såra med den hemska skildringen af många? Den, som ömmar för likars nöd, har ändock tillräcklig grund för sitt välgörande. — Ädle menniskovånner! Räcken en skärf, att från hungerns svåra död rädda bundradetals olyckliga. Edra gåfvor skola samvetsgrant användas. J gifven icke för belöningens skull; derföre påminner jag ej om lönen hos eder Fader i Himmelen. Men skone eder Gud, den Allgode, från att skåda en sådan bedröfvelse och jämmer, som den, hvartill jag snart ett helt år varit vittne. Här på orten, der Prosten Traneus är känd, behöfves inga vidare versikationer på dess upgifter; han är icke af dessa Herdar, om hvilka vederbörande kunna säga: de skrika för att kunna uttaga sin tionde. Nej nöden är derstädes verkelig, och påkallar snar hjelp, såvida de arme icke skola omkomma på det grufligaste. ( Dagbladet.) Conversationsbladet innehöll för någon tid sedan, ur en dagbok, under en resa från Wiatka till Bobruysk. en herättelse om Polackarnes behandling i det inre af Ryssland, hvilken vi hittills icke meddelat, oaktadt den förekommit i många Tyska tidningar. Vi ha afhållit oss derifrån, emedan berättelsen innehöll detaljer värdiga forntidens största barbari, och hvilka syntes oss alltför osannolika för att utan någon vidare bekräftelse kunna meddelas, oaktadt en Öfverste Krzewski derunder hade tecknat sitt namn. I Wasil hade ti. ex. den resande mött 15 O fficerare af Dwer