Höst var inne; — O! men ögat log
Mot de vårfält, dem ban älskat hade. —
Avad han kärast agde, när han dog,
Döende uti vår hand han lade,
Metrisk Declamation.
Saäsen lagrar: Han var vår!
Han är borta; — men:hans minne
Klart, som nattens stjerna, brinne!
Varmt, som dagens stjerna, står.
För Fyra Röster.
De ädla gästa här så kort,
Som vårens dagar fly de bort:
Vi se dem blott af blomsterspårens
Väl viokar minnets blomma glad,
Men tar du upp dess slutna blad,
St glänser, gömd på djupet; tåren.
Dock —— Östern flammar! Snart du ser
Den eviga, den ljusa våren,
Som skymd af inga tårar ler. 2)
Hell Dig, hvars afsked var en bön
För Nordens ära! Njut Din lön,
Till sälla himlar tidigt gången!
Der nu Du funnit åter allt:
Hur mången Kunglig, hög gestalt!
Af Gustafs skalder, ack hur mången!
Dock sänks ännu till oss Din syn.
Vår saknad möts i brutna Sången
Af Din välsignelse från skyn.
Chor.
När fridens ande ljumma flägtar sänder
Och våra snöfjäll solen purpursår,
Ditt minne skall med hvarje nyväckt vår,
Slå blommor ut på Sånggudinnans stränder.
Af deras doft bvar yngling styrke sig! 3)
1) Att lagerskogens hägnad eller gärdesgård
nu är borta, tyckes verkeligen bevisas af
dessa verser. De röja, att hvad slags djur
söm: helst nu göra ohägn bland lagrarne.
QFaet kallas med rätta för OR Ds? ty
nremirgar finnas der ganska få,
2) Pocten lär haft det innevarande vår-arbe-
tet i tankarne, ty han talar i hvarje rad
om våren, Ögat log mot vårfält; vårens
degar fly bort. den ljusa våren ler utan
tårar hvarje nyväckt vår m. m. Eo vår
som ler, skymd af inga tårar, betyder na-
turligtvis en vår, som icke skrattar så att
tårarne komma henne i ögonen — En su-
blim poesi?
FY PP TI an I nm AA Fre 21