och böjd att förlåta. Åtskillige medlemmar
af den gamla förvaltningen, hvilka aldrig del-
togo i afsättnings-förklaringen emot huset Ro-
manoff, gingo till Petersburg, och förenade
med tacksägelseadress för de nya statuterna
åtskillige vördnadsfulla önskningar för sina
landsmän. — Likväl tviflas mycket att detta
kommer att hafva någon påföljd. Ryssarne
aose redan Polska språkets bibehållande vid
allmänna förhandlingar, i embetsverken o. s.
v. såsom en för stor ynnest. Alla förordnin-
gar utkomma dock änna håde på Ryska och
Polska. Men allt skriftställeri på det sednare
språket skall snart upphöra. Hvarken i
Warschanu eller hela det öfriga Polen gifves
något Lyceum, och ingen borgerlig eller
militärisk läroanstalt. För detta ändamål må-
ste man taga sin tillflykt till det servila Wil-
na eller det inre af Riket. Blott i Primär-
skolerna tåles änna nationalspråket. Warscha-
uer-Universitetets förläggande till Kauen var
en bitter ironi. Deportationerna till Siberien
ha ännu ej upphört, i synverhet i det insurgera-
de Lithanen. Gamla adelsmän, smidda i tuv-
ga kedjor, med rakade hufvuden och blott
betecknade med numror likasom handelsvaror
eller boskap, vandra långt in i Asien til
ivångsarbete i bergverken, — Säsom bihang
härtill bör anmär kas, att en artikel i Algem.
Zeitung från Ryssland, ämnad att vederlågga
öfverdriften i berättelserna om Polackarnes
behandling, väl nekar att fångarne endast be-
tecknas med nununer, men medgifver, att de
ombyta namn vid anträdet af resan, och att
fångslöraren aldrig får veta annat än det nya
namnucet, under hvilket de sedan inregistreras.