nägot af Polybius och Ciarendon, jemte ett
politiskt skaplynne, som ger originalitet åt
hans arbeten och tillförsäkrar dem ett lång-
varigt anseende.
Samma anda, som af Herr Guizöt hildat en
speciell bäfdateknare, gör honom äfven till en
försigtig philosoph och framalstrar hos honom
Jenna jemknings och medelvägs metaphysik,
som aldrig skall beröfva honom möjligheten
af politisk medgång. Herr Guizöt är phbilo-
soph på samma sätt som han är historieskrif-
vare — såsom Statsman. Denna omständighet
får man ej förlora ur sigte; den är af vigt
vid den granskning hvari vi skola ingå.
Legitimiteten gjordes till nationel och nöd-
vändig af publicisten Guizöt, alldeles såsom
den blifvit framställd af Herr Royrer Collard:
Det är ej tillräckligt för samhället att rätt fin-
ne; hos medborgarne, den måste äfven finnas
hos Styrelsen. Det gör ej tillfyllest att hvar-
je individ besitter och påstår sina rältigheter,
såsom en legitim rätt, om icke afven den makt
som befaller i samhället eger att utöfva en
rätt som är legitim i folkets ögon. Om mak-
ten ensam besitter rätt — då är allt samhälle
försvunnet; om makten ej har någon rätt, u-
tan denna blott igenfiunes hos strödda, isole-
rade individer — då är al!t samhälle upplöst.
Då begreppet om rätt nödvändigt förutsätter
reciprocitet, så måste ock rättigheterna vara
ömsesidiga, om de skola utbilda sig och in-
bördes begränsa hvarandra. Der reciprocitet
fattas, urartar rätten, der den finnes, till ty-
ranni; der man deremot finner reciprocitet,
der trifvas rättigheterna bredevid hvarandra,
och sammansmälta snarl med den högre prin-
cip hvarifrån de härledas, idden oeh kän-
slan af pligt. Rätt och legitimitet böra
derföre finnas öfverallt; endast då har
samhället — styrka och fasthet, endast
då blifver maktens utöfning ordnad och
säker, Detta är samma tillämpning af all-
mänt erkände begrepp i rättsläran, som redan
länge synts oss så föråldrade hos Hr Roprer
Collard. Enligt dessa grundsatser skulle sam-
hället och Styrelsen blifva radicalt åtskiljda.
Hvad är väl en rätt som finnes hos Styrelsen,
helt och hållet abstraherad från folket? Hvad
en legitimitet grundad i något annat än fol-
kets vilja och interessen? Hvad är väl en
akt hvars egoism logiskt conscqvent erkän-
ves? Hvad är väl slutligen en politisk phi-
losophi som, i stället att tillrättavisa blinda
och förvridna avspråk, helgar dem medelst
intrasslade logomachier? Allt sådant är dock
i längden omöjligt att förfäkta och brister
helt och hållet i sanning; att försvara dylikt
är att öfvergifva tidehvarfvets sak, att gifva
det förflutna rätt mot det närvarande, och på
denna väg kommer man till den öfvertygelse,
att legitimiteten, betraktad helt och hållit iso-
lerad, är en (förträfflig institution och att för
att vara, måste legitimiteten vara uråldrig,
ty i annat fell är den icke (uttryck i Herr
Guisöts sista tal öfver Pärskapets ärftlighet).
Men vär man förer ett sådant språk, hvar-
före icke då öppet sluta sig till det gamlas
förfäktare och apostlar? Hvarifrån denna in-