Men Acke nog härmed. Ett ännu mera tillfredsställande resultat, säger Fört., upp? kommer, då man anställer evahauda jemförelse emellan de stadgade serskilda bevillningarna åren 1809 och 1930. Han summerar derefter ihop 1809 års ordinarie och extraordinarie bevillningar: 4,760,555 R:dr och förvandlar dem från 438 till 128 sk. kurs, till 12,694,813 R:drz; bvarigenom visas den för landet lyckliga omständighet, att bevillningssomman blifvit minskad med Sex millioner åttahundra adertontusen tvåhundra tretton Riksdaler, eller vida mera än summan af alla de nu varande bevillnvingarna verkeligen utgör enligt 1830 års statsreglerisg. Hvem finnes väl, Läsare! efter en sådan upplysning nog otacksam att icke uppstiga på Capitolium och tacka Gudarna! Kursen är öfverhufvud Författarens stridshäst, bans sköld, hans borg och hans starkhet, Stode denna förskansning fist, så vore han ock säker om segern. Men vi hafva redan en gång förut visat, att hela beräkningsgrunden är felaktig. Och aldrig ba vi förr ön nu hört den åberopas af någon som velat göra anspråk på sakkännedom. Hvarifrån kommer då detta äflande med kursen? Icke växer det silfver på bondens åker, utan spannemål; och denna spannemål samt öfriga produkter, kvarmed hans utskylder skola utgöras, hafva icke stigit med kursen. ) Icke äta Embetsmännen eller armåen silfver in natura; och det som de äta, nemligen lifsmedel af alla slag, såväl af inhemsk afvel som kolonialvaror, äro i allmänhet icke dyrare nu än för tjugu år tillbaka. Denna förvillelse att hänföra tvänne olika utgiftssummor till en värdemätare, som alls icke stått i något förhållande till de inkomster hvarifrån u!gifternz skola hemtas, ) eller de behof, hvartill de skola användas, måste väl således någon gång upphöra; och den fixa iddgen, att statsu:gilterna i sjelfva verket skulle hafva bhfvit niinskade, i-och med detsamma försvinna. Nästan på samma sätt förhåller det sig med Författarens yttrande om alla de lindringar och förmåner? som Jordbrukaren erhållitsedan år 1809. Det bör visserligen icke nekas, att både Regeringen och Ständerna sökt göra något, för att afbjelpa några partiella besvär, hvaris bland isynnerhet Salpetergärdens upphörande, afvittringsverket, postföringslegans förhöjning, samt vissa utvidgade närings-rättigheter, såsom fri handel med bräder, disposition af ekeskog, och fri inrikes siöfart för landtmannen m. m. förtjena att nämnas; men allt detta, med undantag af salpetergärdens borttagande, har dock icke kommit den stora mängden af jordbrukarne omedelbart till godo. Dessutom har Författaren förbigått tillkomsten af ett nytt onus: extraroteringen, äfvensom han icke yttra! ett ord derom att, under det hvarje Svensk medborgare; numera mellan 20 och 25 e—r— — 2 sla en oo Pl PF oo er . .