Men Acke nog härmed. Ett ännu mera
tillfredsställande resultat, säger Fört., upp-
? kommer, då man anställer evahauda jemfö-
relse emellan de stadgade serskilda bevillnin-
garna åren 1809 och 1930. Han summerar
derefter ihop 1809 års ordinarie och extraor-
dinarie bevillningar: 4,760,555 R:dr och för-
vandlar dem från 438 till 128 sk. kurs, till
12,694,813 R:drz; bvarigenom visas den för
landet lyckliga omständighet, att bevillnings-
somman blifvit minskad med Sex millioner
åttahundra adertontusen tvåhundra tretton
Riksdaler, eller vida mera än summan af alla
de nu varande bevillnvingarna verkeligen ut-
gör enligt 1830 års statsreglerisg. Hvem fin-
nes väl, Läsare! efter en sådan upplysning
nog otacksam att icke uppstiga på Capitoli-
um och tacka Gudarna!
Kursen är öfverhufvud Författarens strids-
häst, bans sköld, hans borg och hans stark-
het, Stode denna förskansning fist, så vore
han ock säker om segern. Men vi hafva re-
dan en gång förut visat, att hela beräknings-
grunden är felaktig. Och aldrig ba vi förr
ön nu hört den åberopas af någon som velat
göra anspråk på sakkännedom. Hvarifrån kom-
mer då detta äflande med kursen? Icke växer
det silfver på bondens åker, utan spannemål;
och denna spannemål samt öfriga produkter,
kvarmed hans utskylder skola utgöras, hafva
icke stigit med kursen. ) Icke äta Embets-
männen eller armåen silfver in natura; och
det som de äta, nemligen lifsmedel af alla
slag, såväl af inhemsk afvel som kolonialva-
ror, äro i allmänhet icke dyrare nu än för
tjugu år tillbaka. Denna förvillelse att hän-
föra tvänne olika utgiftssummor till en vär-
demätare, som alls icke stått i något förhål-
lande till de inkomster hvarifrån u!gifternz
skola hemtas, ) eller de behof, hvartill de
skola användas, måste väl således någon gång
upphöra; och den fixa iddgen, att statsu:gil-
terna i sjelfva verket skulle hafva bhfvit niin-
skade, i-och med detsamma försvinna.
Nästan på samma sätt förhåller det
sig med Författarens yttrande om al-
la de lindringar och förmåner? som
Jordbrukaren erhållitsedan år 1809. Det
bör visserligen icke nekas, att både Rege-
ringen och Ständerna sökt göra något, för
att afbjelpa några partiella besvär, hvaris
bland isynnerhet Salpetergärdens upphöran-
de, afvittringsverket, postföringslegans för-
höjning, samt vissa utvidgade närings-rät-
tigheter, såsom fri handel med bräder, dis-
position af ekeskog, och fri inrikes siöfart
för landtmannen m. m. förtjena att nämnas;
men allt detta, med undantag af salpeter-
gärdens borttagande, har dock icke kommit
den stora mängden af jordbrukarne ome-
delbart till godo. Dessutom har Författa-
ren förbigått tillkomsten af ett nytt onus:
extraroteringen, äfvensom han icke yttra!
ett ord derom att, under det hvarje Svensk
medborgare; numera mellan 20 och 25
e—r— — 2
- sla en oo Pl PF oo er . .