HH PP OA MAMA Derefter tillade jag: — Kardinal Maury bade under hela sin lefnad offentligt satt sig emot dogmen om Romerska Kyrkans ofelharhet och vägrade i sin dödsstund att afsvära denrva villfarvelse. — Det är sannot, återtog fadern Olivieri. men Ni vet, att när Den helige Fadern hade skickat sin absolution in articulo mortis till den döende Kardinalen, det snart sagdt är en trosartikel, att Kardinal Maury genom detta medel undgått afgrundens plågor, — Jag var okunnig om detta förhållande, svarade jag, och jag tillstår, att jag, åfven om jag haft kännedom deraf, likväl ej skulle ha förändrat opinion. — Är Ni densamme, som så oftaimproviserat Latinska vers i Latinska akademien? — Ja. — Men, återtog Olivieri, huru kan en soldat så väl känpna litteraturen och historien, improvisera Latinska vers och föreställa Cicero såsom Ni? — Factum infectum fieri nequit, var mittisvar; och om jag gjort allt detta så väl, så äv det ett säkert bevis på hvad en soldat kan göra. — Men, återtog Inquisitorn, här är ett bref, som jag nyligen fått från Monsignor Pacca Guvernören i Rom; Ni är mycket misstänk! för ait icke vara Ungrare; det säges att Ni bär ett lånadt namn, att Ni är Italiensk adelsman, och att Era religiösa och politiska grundsatser äro högst farliga. Hvad kan Ni svara hårtill? — Mitt svar skall ej blilångt. Både Ni och Monsignuor Pacca hafva blifvit förda bakom ljuset, Jag har ett Tyskt pass, och hav äran vara kand af Furst Kaunitz, vår ambassadör vid den. heliga stolen. Vid dessa ord kunde Prins Olivieri ickt dölja sin förvåning; han iaktlog en stunds tystnad och sade sedan att jag skulle återföras till mitt fängelse, samt att han skulle afgifva sin rapport och begäisa en strängare undersökning. — Efter jag då skall qvarhållas som fånge svarade jag, så befall att jag föres till ett mera passande rum, och att man tillställe, mig mina kläder; ty jag kan icke qvarstanna i fängelse, klädd som en Romersk Konsul. Jag tillade dessutom, att jag var nära bekart med Kardinalerna Fontana och Litta) hvilka vid denna tid voro Presidenter i Inquisitionslribanalet, och att, om man ej fästade något alseende vid min begäran, jag skulle vända mig till dem och då säkert med första e hålla rättvisa. Denna anmärkning gjorde Inquisitorn mera medgör lig, och han befallde två munkar att föra mig till det fängelse, der man inneslöt mindie Brottsliga fångar; fadern Oiivieri lofvade också at! skicka efter mina kläder. Mitt nva fängelse var ett stort underjordiskt galleri, beläget under gården af klostret SantaMaria; det mottog dagsljuset genom flere alavan. försedde med terngaller: vid ena mu