haglig för någon, som icke gerna hör talas om
ökade skatter; tror han sig dermed kunna
draga strå för gammal katta? som ordsprå-
ket säger; eller är meniagen blott att för-
villa mängden af läsare, som ej göra sig mö-
dan att närmare undersöka förhållandet, eller
ändtligen har han väl föreställt sig, att vi icke
en gång skulle göra oss besvär att controllera
hans anmärkningar?
Härmed må vara hur som helst: säkert är
dock att man alldraminst tjenar sin sak med
att huasga i vädret just ide punakter, der man
med en myndig och säker ton vill vederlägga
andra, och att ett så dant förfarande förekow-
mer, enligt Förf. egna ord, minst sagdt hbe-
tänkligt, då det bär en officiel stämpel.
För att icke allt för mycket utvidga om-
fånget af denna artikel, sluta vi här gransk-
ningen af upplysningarna, hvad de serskilda
utgiftsposterna beträffar, 1 förmodan att läsa-
ren deraf lär finna det vi icke haft så orätt
i vår beräkving, som man låtit påskina. Vi
skola i det töljande undersöka, huru det står
tillmed utgifternas förhållande till varu- och
mynt värdet , samt, ytterligare ådagalägga, det
beskattningen verkligen blifvit förhöjd, oak-
tadt alli upplysarens, eller som han hellre
borde kallas, Lycktgubbens försäkringar om
mnatsatsen.