haglig för någon, som icke gerna hör talas om ökade skatter; tror han sig dermed kunna draga strå för gammal katta? som ordspråket säger; eller är meniagen blott att förvilla mängden af läsare, som ej göra sig mödan att närmare undersöka förhållandet, eller ändtligen har han väl föreställt sig, att vi icke en gång skulle göra oss besvär att controllera hans anmärkningar? Härmed må vara hur som helst: säkert är dock att man alldraminst tjenar sin sak med att huasga i vädret just ide punakter, der man med en myndig och säker ton vill vederlägga andra, och att ett så dant förfarande förekowmer, enligt Förf. egna ord, minst sagdt hbetänkligt, då det bär en officiel stämpel. För att icke allt för mycket utvidga omfånget af denna artikel, sluta vi här granskningen af upplysningarna, hvad de serskilda utgiftsposterna beträffar, 1 förmodan att läsaren deraf lär finna det vi icke haft så orätt i vår beräkving, som man låtit påskina. Vi skola i det töljande undersöka, huru det står tillmed utgifternas förhållande till varuoch mynt värdet , samt, ytterligare ådagalägga, det beskattningen verkligen blifvit förhöjd, oaktadt alli upplysarens, eller som han hellre borde kallas, Lycktgubbens försäkringar om mnatsatsen.