tivil och battratr IHade man ff. ex. I hostas agit gossar ur skolan, för det man trott sig nna att de icke ökat betydligt sina kunskaer, så hade man kanske icke haft så orätt, synnerhet i fall man har den öfvertygelsen tt en gosse, liksom ett kärl, som icke är utatt för att spricka, kan inom bestämd tid ved allahanda disparata materier istoppas up. II halsen så länge rum finnes. Så går det äl mästadels till öfverallt med par-force-unervisningen; men vi hade ju uttryckligen irån skolans första början förklarat, att vi anige undervisningen underordnad uppfostrinen? Att vi icke kunde inrätta en skola med erskildt system för hvarje gosse, likt det han öljt under sina förra studier, utan att hålla ästan en lärare för hvarjeserskildt system ch hvarje serskildt ämne, det hade en all-nänhet kunnat inse som blifvit upplyst. ler vårdat sig om sådan upplysning. Ut en gosse, som utan method läst litet, här ch der, samt inhemtat visse portioner odigeerade kunskaper, måste lemna en del, då han kulle börja i en annan ordning, och att såedes, efter tre månaders förlopp , ingen full;roppning i denna del kunnat finnas, det måte vara att anse såsom ett corrolarium af det öregående. Jag har med flit sagdt odigererale kuvdskaper, emedan dels med min egen on jag erfarit, att han, oaktadt 10 månaders otalt uppehåll i läsning af Engelska språket, ikväl icke funnits hafva glömt det, han hade al färt sig, och dels vi alla hade tillfälle att höra, huru de gossar, som under H. K. H. ironprinsens sista besök bär, af honom framallades att oförberedde låta höra hvad de risste, gjorde godt skäl för sig då de examiterades i ämnen, som de redan en tid passeat förbi under sin skyndande ifver till de vögre kurserne. Ja, det är i de fleste fall säert, att det som blifvit lärdt och väl fattadt Mer förstådt i någorlunda ordning, och som an, i anseende tilll graden, anses innefatta vågon egentlig kundskap, det glömmes icke å lätt. Dertill kan icke räknas ett mindre barns nedvetslösa pladder på ett främmande språk. samma stund som dess idder fått en större utidgning,kan ban icke vidare uttrycka sig derpå. Ian säges då ha glömt det, som i sig sjelf, ar ett intet. Dessutom torde en hvar, som Ifvarligt anställt forskvingar i detta ämne, nstämma uti hvad jag icke längesedan sjelf ört utgå från den åldrige och vise Jeremy jenthams läppar: Ått sedan goda böcker i Ila kunskaps-grenar blifvit i sednare tider illgänglige, och kunskaper altså kunna på egen and förvärfvas, hvad tid som hälst i en meniskas lifstid, för oiämförligt bättre prisän forlom, så måste skolundervisningen alt mer ch mer reduceras till elementär, och i samna mån underordnas uppfostringen eller bildingen af goda vanor, karakter och sjelfverkamhet. Slutande öfversigten af detta kapitel med ttrande af ett slags phariseiskt förtroende ill den bättre väg vi följa än de fleste andra vublike skolor, blifva önskningarne här som