DIC TAMEN.
Till Hillska Skol-Direktionens Protocoll
den L2 Mars 1832.
Sedan Direktionen sorgfälligt undersökt och.
bemödat sig att afbjdlpa och för framtiden före-
komma sådune tvistes och mindre cordningar,
son: blifvit specielt anmärkte och devaf sem -
lige ehuru nödvardige att underkastas ral-
telse, I kväl ingalurda, i min tavka, bordt
förarleda till det allmänna klander som, en-
ligt bvad Skol-Rådet i deras Protocecll sjelf
uppgifver, blifvit rigtadt mot Skolan på sed-
nare tider och beilket, efter bvad jag äfven
hört, skulle hafva föravledt flere föräldrar
och målsnän att tega sina gossar häribårs
så torde det icke vara olämpligt, att bjuda
tillatt utreda orsakerne och ådagaligga natu-
ren af detta klander. Sådant är väl en gan-
ska svår sök, emedan ivdividuella motiver
till missnöjen kunna vara oräkneliga och ytt-
ringarne deraf ännu icke fått någon bestämd-
bet, Det är endast i 2:ne fall, new, genom
Pr Grefve Bores anmärkvingar om vården
af de sjuke och öfver renligbeten i allmän-
het, samt fr Giefve Strekelbergs specifika
erinringar i bref till Intendenten, som man
har vågon såker ledning öfver klandrets be-
skaffenhet. Direktionen har i dag derom ser-
skildt fattat beslut och vidtegit åtgärder,
men i allt öfrigt har det allmäna klendret
förekommit mic som ett doft, oredigt sork.
likt vädrets susande I motsalta ristningar, då
man ej vet bvadan det kommer eller hvert
det går. I samma män det vore össelist,
att alla som hade evmårkningar att göra,
ville likt nys: bemälte Hersar specificera och
motivera dem, så att tillfälle l;mnades en-
dera att vederlägga dem eller rätta felen, 1
samma mån lärer det vara omöjligt, att föl-
ja alla spridda ljud, eller att Ita sig tillba-
ka till samtliges specifika grund. Likval går
det icke an, bvarken att lålsa som man icke
börde dem eller att underlåta en vo3trann
avalys öfver de allmännare orsakerne dertill.
Det förhåller sig icke wed sår Skola som
med de på allmän bekosteal in:ättade, Om
en sådan än blir aldiig så oduglig, och om
den än skulle blifva aldeles tom, så fortfar
etablissementet i alla fall; Nar, efter en tid,
en bättre eftersyn iaktages, fylles den åter
och ingeating stör dess tillvars. En publk.
stola är ej gerna utsatt för ett så beskalfad:
klavder, att enskilde tillåta sig föreslå för
änvdiinga. i styrelsee IHer system; De oordnin-
gar som inträffa, om äfven af och gröfsta be-
skafferhbet, skyllas meirendels endast på gos-
sarna. De vanartiga utdrifvas, men lärarne
och styresmannven sitta såkra i sina stolar,
som bade de icke den risgaste andel i hvad
som skett, Här helt annorlunda. Denna sko-
la hvilar helt och hållet på allmänhetens för-
troende; detta kan icke betvingas med ett
kallt elter tyst förakt för y!tradt klander; om
afven ef den aldra orimligaste art. Det
ar fåfängt att ifra mot enskildtas sjelftagna