de förbi våra kuster. De öfriga Nationerne,)
hos hvilka derom tvistas, äro genom den för-
färliga olikheten emellan en gränslös rikedom :
och en obegränsad fattigdom, måhända ound-
vikligen blottstallde till slut för en volkanisk
explosion. Men Sverige har ej inom sig dessa
elementer till upplösning, eller förstöring, el-:
ler slafveri. Det är i sjelfva verket nästan så
fattigt, som i Odins tid. Det äger ännu knap-
ast mer än sina berg och sina dalar, sina
forssar utan bjul, och sina obeseglade sjöar.
Få äro de bland oss, bland de högste som de
lägste, som hafva mer än hvarpå de lefva fö
dagen; och det enda goda som vår ytlieket
gjort oss, är, att den, till dess åskan skulle gå
i Europa, låtit oss behålla vår oledende fat-
tigdom, om ej våra afledande dygder.
Men mycket annat lika vigtigt är föränd-
radt i Europa. Hvad fegheten fordom var,
det är ytligheten nu; hvad tapperheten var i
fordna tider, det är nu kunskapen och talan-
gerne. När kriget fördes med svärdet, och
länder endast vunnos utom gränsorne, då kun-
de Sverige mer än en gång lägga sitt goda
svärd i Europas vågskål. Nu föras krigen
genom negociationer, genom kloka och försig-
tiga drag i Europas fortgående Schackspel, och
länder vinnas inom egna gränsor genom visa
lagar. Den halfva bildningen, uttänjningen af
den Europeiska kulturen till en tunn fernissa,
som ger oss dess glänsande yta, men ej dess in-
re kraft, räcker icke till för denna nya saker-
nas ordning. Det är bristen på gedigenhet.
som gjort hos oss äfven den bästa vilja onyt-
tig; som antingen kommit oss att antaga det
ena året, hvad vi måst förkasta det andra,
eller att, med en halsstarrighet utan like i nå-
got annat land, genomföra en galenskap, om
den än räckt från det ena hafvet till det an-
dra; som kommit oss, då vi någon gång velat va-
ra riktigt grundlige, att lägga denna grundlighet
i formens alla små saker, 1 stället för 1 andans
stora; att inveckla oss iformalismens hela laby-
rinth af hinder, och controller, och stipulatio-
ner, i stället för att inträda i frihetens , rym-
liga skräplösa tempel; som kommit oss att
sträfva efter mål, till hvilket vi kunnat be-
dömma hvarken afståndet eller medlen, och
att under 20 års frihet och nästan oafbruten
fred gå i en cirkelgång till samma punkt af
obetydlighet och brist, hvarifrån vi utgålt,
blott derföre att vi gått med förbundna ögon.
— Det är tid att aflägga detta Colibradoseri,
denna fattigdom och högfärd, dessa sista lum-
por af en försvunnen storhet, hvarmed vi än-
nu söka dölja följderne af våra olyckor, —
vår magerhet och våra sår. Må vi som bön-
derne i Gullbrandsdalen i det innersta af våra
hjertan gömma våra ättartal, från fordna äro-
fulla tider, lasa Sagan om hästen för vår fa-
milj med samma deltagande som förr, men
kläda oss å nyo i inhemskt vallmar, och sjelf-
va lägga handen vid vår plog, för att kunna
uppfostra våra barn och göra dem värdige att
utföra fordna bragder, under den bjelteslägt
hvilken såsom en ny ynglingastam skall bere-
In fr Cosaniga Att nuvtt ill uavt ACh SAM Pen