cett-tagerskan igenkändes samma behag, mjukhet och själfullhet i tonen, hvaråt man förut haft tillfälle att göra rättvisa; något tycktes äfven rösten, sedan sistl. höst cokad i styrka och volym; men i afseende på den artistiska behandlingen var föga vunnet. Anledningen bärtill torde af det följande förklaras. M:lle Möller lär i dessa dagar komma att lemna hufvudstaden, der hon mer än ett balft år vistats, i hopp att finna tillfälle till utbildande af sina onekligen utmärkta anlag. Oaktadt hennes gynnares och vänners nitiska bemödanden, har detta dock helt och hållet slagit felt, och för hvarje Svensk och konstvän måste det vara en plågsam känsla att erfara, det en sSvensk artist i Sveriges hufvudstad blifvit vägrad den undervisning, som är första vilkoret för hvarje wigtigare framskridande på konstnärsbanan. Må vi åtminstone ännu ega den förhoppning, att de ntmärkta anlagen icke derföre skola alldetes gå under, ehuru de kanske nödgas, förödmjukande nog för oss, gå öfver hafven för att vinna utveckling ). Vårt grannrike Danmark och ännu mer det musikaliska Tyskland eger Sångmästare af förtjenst. Om bland dem likasom annorstäles, måhända finnes en eller annan Don Basil, så äro dock derjemte andra, hvilka af rent nit för konsten lemna alla mindre ädla considerationer och beräkninger åsido. Om Mille Möllers hlida stjerna förer henne till någon af dessa, kunna vi ännu fägna oss åtutsigten att en dag återse henne såsom fullbildad sångerska. Det interesse Svenska publiken såväl i hufvudstaden som landsorten städse visat henne bör dock, som vi tro, ej vidare, dessförinnan, gevom ett fortsatt kringresande och soirdegifvande t:gas i anspråk. Hvarken publiken eller den unga, intagande sångerskan sjelf kunna 1 längden deraf finna sig väl.