cett-tagerskan igenkändes samma behag, mjuk-
het och själfullhet i tonen, hvaråt man förut
haft tillfälle att göra rättvisa; något tycktes
äfven rösten, sedan sistl. höst cokad i styrka
och volym; men i afseende på den artistiska
behandlingen var föga vunnet. Anledningen
bärtill torde af det följande förklaras.
M:lle Möller lär i dessa dagar komma att
lemna hufvudstaden, der hon mer än ett balft
år vistats, i hopp att finna tillfälle till utbil-
dande af sina onekligen utmärkta anlag. Oak-
tadt hennes gynnares och vänners nitiska be-
mödanden, har detta dock helt och hållet sla-
git felt, och för hvarje Svensk och konstvän
måste det vara en plågsam känsla att erfara,
det en sSvensk artist i Sveriges hufvudstad
blifvit vägrad den undervisning, som är för-
sta vilkoret för hvarje wigtigare framskri-
dande på konstnärsbanan. Må vi åtminsto-
ne ännu ega den förhoppning, att de nt-
märkta anlagen icke derföre skola all-
detes gå under, ehuru de kanske nödgas, för-
ödmjukande nog för oss, gå öfver hafven för
att vinna utveckling ). Vårt grannrike Dan-
mark och ännu mer det musikaliska Tysk-
land eger Sångmästare af förtjenst. Om bland
dem likasom annorstäles, måhända fin-
nes en eller annan Don Basil, så äro dock
derjemte andra, hvilka af rent nit för konsten
lemna alla mindre ädla considerationer och
beräkninger åsido. Om Mille Möllers hlida
stjerna förer henne till någon af dessa, kunna
vi ännu fägna oss åtutsigten att en dag återse
henne såsom fullbildad sångerska. Det in-
teresse Svenska publiken såväl i hufvudsta-
den som landsorten städse visat henne bör
dock, som vi tro, ej vidare, dessförinnan, ge-
vom ett fortsatt kringresande och soirdegif-
vande t:gas i anspråk. Hvarken publiken el-
ler den unga, intagande sångerskan sjelf kunna
1 längden deraf finna sig väl.